Åh, det kan vara lockande att köpa välkända bolag när aktiekurserna faller. Att fynda kvalitet till rea-pris är alla placerares våta dröm. Att få köpa billigt och sen få sälja dyrt.
Ibland slaktas enskilda bolag utan att analytikernas, eller de egna, framtidsprognoserna förändras. Det leder på pappret till lägre värderingar. Andra gånger är det hela branscher som dras ned i djupet. Inte sällan på grund av politisk oro eller ändrade marknadsförutsättningar.
För eller senare skönjas då en möjlig kursbotten när värderingarna blivit löjligt låga. Då gäller det att se upp, för marknaden kan ha riggat en tjurfälla.
För sommarens fyndköpare i bank- och byggsektorn har tjurfällan precis slagit igen. Fångade i negativa investeringar är alla dippköpare som trodde sig vara smartare än marknaden.
För er som inte hängt med i detalj kommer en kort sammanfattning. Både bygg-och banksektorn led en lång utförslöpa från våren/sommar 2017 och hela vägen in i sommarlovet 2018.
I storbankerna steg de väntade direktavkastningarna kraftigt i takt med att kurserna föll. Värderingarna på byggbolagen blev plötsligt riktigt låga – trots riskerna på den svenska bostadsmarknaden.
Dippköparna letade sig fram under sommaren. Till exempel Nordea handlades till en väntad direktavkastning på 8 procent. Det var svårt att motstå och en historiskt hög nivå.
Byggsektorn hade blivit billig givet prognoserna – motiveringen löd att allt faktiskt inte handlar om Stockholms bostadsmarknad. Många utav bolagen agerar på långt fler marknader och bygger mer än dyra bostadsrätter.
Delar av de fundamentalt skolade aktieköparna såg då sin chans att köpa billigt. Aktieköpen triggade en snabb stigning i båda sektorerna.
Snart var även de tekniskt skolade aktieköparna beredda att tala om en vändning. Bekräftelsen kom när det korta medelvärdet MA50 korsade det långa medelvärdet MA200, vilket är en klassisk köpsignal (gyllenekors).
I bilden har toppformationen markerats med en röd fyrkant. Också det gyllene korset, när MA50 steg genom MA200 har markerats på motsvarande sätt.
Från den tillfälliga botten steg exempelaktien Nordea 12 procent och till exempel byggbolaget Bonava närmare 30 procent.
Men tji fick dom som köpte. I skrivande stund är få av fyndköparna på plus. Att köpa fallande aktier är enligt mig bland det mest hårdkokta en aktiesparare kan göra – och mycket få lyckas. Framförallt gäller det bolag med tillsynes låga värderingar.
I bilden har toppformationen markerats med en röd fyrkant. Också det gyllene korset, när MA50 steg genom MA200 har markerats på motsvarande sätt.
Ett sätt att undvika tjurfällen med riska att missa ett par stjärnsmällar är att helt undvika bolag som värderas långt lägre eller mycket högre än sitt historiska snitt. Se det som obehagligt åt båda hållen för i extrem lägena är det lättare även för proffsen att gå fel, vilket också händer ofta.
När jag lärde mig om aktiemarknaden fastnade jag för ett begrepp om tid och pris. Tiden är enkelt att glömma och svårt att ta på. Speciellt om aktiepriser faller snabbt.
Skandaler och kriser kräver tid för att smältas. Det samma gäller för goda nyheter. I kristider ska bolagen också hinna städa sina böcker och all skit ska till ytan innan en faktisk vändning kommer. Inte sällan sammanfaller det med att fundamental analytikerna istället reviderar ned sina gamla prognoser.
Att endimensionellt se till en teknisk indikator (som ett gyllenekors) för att motivera ett dipp-köp tar inte heller hänsyn till tidsbegreppet. I Nordeas fall konsoliderade aktiepriset i drygt ett halvår på toppen innan kursfallen började under 2017. Nedgången är nu något längre. En riktig botten bör därför ta ungefär lika lång tid att skapa. Avvakta därför en längre period med prisrörelser i sidled – gärna med hög volatilitet – innan det bör kallas en riktig botten.
Det gäller att vara minst lika ödmjuk inför mina föreslagna sätt att spå marknaden. Men det skadar i alla fall inte att addera tid och pris till ekvationen.
