På fredag inleds det årliga centralbankssymposiet i Jackson Hole, USA. Visserligen väntas inga större penningpolitiska utspel den här gången heller men efter närmare 10 år av extrem penningpolitik och en inflation som vägrat ta fart så hålls mötet den här gången under lite nya förutsättningar.
Flera centralbanker, med USA i spetsen, har så sakteligen börjat strama åt penningpolitiken även om det knappast rör sig om någon större åtstramning. Tvärtom så fortsätter den globala expansionen av balansräkningarna i form av obligationsköp även i år och i mer utvecklade ekonomier ligger centralbankernas räntor i de flesta fall fortfarande under eller strax över 1 procent.
Men mer av räntehöjningar ligger i pipeline och frågan är hur ekonomin och finansmarknaden kommer att hantera detta. Det finns ju trots allt en viss risk för att en allt mer synkroniserad åtstramning dämpar såväl riskviljan på finansmarknaden som tillväxten. Det vore därför intressant om någon eller några kunde lyfta blicken från det nationella till det globala perspektivet på penningpolitiken.
En annan faktor som tillkommit är att inflationen har tickat uppåt och ”äntligen” ligger runt inflationsmålen, som i de flesta fall är satta runt 2 procent. Problemet är väl att mycket av den inflationsuppgång som vi sett under året beror på stigande energipriser och att löneökningarna fortsätter att ligga på förvånansvärt låga nivåer.
Det är fortfarande en gåta för de flesta centralbanker att löneutvecklingen vägrat ta fart trots tillväxtstyrka och allt stramare arbetsmarknad. Det här lär bli föremål för omfattande diskussioner både nu och framöver.
En tredje faktor som så smått börjat aktualiseras är centralbankernas framtida oberoende. Det finns tecken på att en del regeringschefer är på väg att flytta fram sina positioner och även officiellt börjat kommentera och kritiseras centralbankernas agerande.
Det kanske tydligaste exemplet på det är president Erdogan i Turkiet som, trots skyhög inflation, velat se räntesänkningar men även president Donald Trump har, i lite mjukare ordalag, kritiserats Federal Reserves räntehöjningar.
I hur hög grad det är möjligt för centralbankerna att skilja sig åt i den förda penningpolitiken lär också bli en fråga som aktualiseras under hösten. Här är det kanske främst risken för ytterligare dollarstyrka som kan hamna i fokus. Vi ser redan hur många tillväxtekonomier drabbats negativ.
Så symposiet i Jackson Hole får ses som starten på en mycket intressant centralbankshöst och läget hos några av de viktigaste centralbankerna ser ut som följer:
USA – Federal Reserve
Inflationsmål: 2,0 procent för PCE-deflatorn (prisindex för den privata konsumtionen). Dessutom ska stor hänsyn tas till tillväxt och arbetsmarknad.
Inflation juli: PCE 2,2%
Tittar extra på: Kärninflationen = Inflation exklusiva volatila energi och livsmedelspriser samt löneutveckling. Kärninflationen landade i juli på 2,4%.
Styrräntan i dagsläget: I spannet 1,75 – 2,00%
Enligt bankens egna prognoser planeras ytterligare två räntehöjningar i år. På räntemarknaden är en septemberhöjning nu i princip helt inprisad och även en räntehöning i december är att vänta. Federal Reserve hävdar dock själva att det är först när styrräntan börjar nå upp mot eller strax över 3 procent som den kan anses åtstramande på ekonomin. Har börjat krympa sin obligationsportfölj i långsam takt.
EMU - ECB
Inflationsmål: KPI strax under 2 procent
Inflation juli: 2,1%
Tittar extra på: Inflation exklusive energi och livsmedel och tobak som i juli landade på 1,1 procent i årstakt.
Styrräntan: 0,00%
Först och främst ska banken avslutade de månatliga obligationsköpen som för närvarande uppgår till 15 miljarder i månaden. Köpen väntas vara avslutad vid årsskiftet. Reinvesterar även efter detta utdelningar och förfall på obligationsportföljen. En första räntehöjning ser ut att dröja till tidigast sensommaren 2019.
Sverige - Riksbanken
Inflationsmål: KPIF 2 procent (Inflationstakten rensat för räntesatsförändringar)
Inflation juli: KPIF 2,2%
Tittar extra på: KPIX exklusive energi som i juli landade på 1,3 procent i årstakt. Dessutom har den svenska kronan blivit en allt mer central variabel för banken. Banken kritiseras främst för att den har allt för stort fokus på inkommande dagsaktuella inflationssiffror.
Styrräntan: -0,50%
Riksbanken prognostiserar en mindre höjning än sedvanliga 0,25 procentenheter mot slutet av 2018. Analytikerna tycks luta mot att den dröjer till inledningen av 2019. Fortsätter att reinvestera utdelningar och förfall på obligationsportföljen.
Storbritannien – Bank of England
Inflationsmål: KPI 2,0 procent
Inflation juli: 2,5%
Styrränta: 0,75 procent
Bank of England höjde räntan med 0,25 procentenheter i augusti och hänvisade då till stram arbetsmarknad och en inflation över målet. Oron kring Brexit väntas bidra till att banken inte höjer räntan ytterligare i år. Behåller obligationsportfölj omfattande 435 miljarder pund.
Norge – Norges bank
Inflationsmål: KPI 2,0%
Inflation juli: 3,0%
KPI exklusive energi och indirekta skatter: 1,4% i juli
Styrränta: 0,50%
Norges bank har tydligt aviserat en räntehöjning i samband med septembermötet men väntas efter det avvakta effekterna av denna.
Kanada – Bank of Canada
Inflationsmål KPI 2% +/-1%
Inflation juli: 3,0%
Styrränta: 1,50%
Bank of Canada höjde räntan senast i juli och väntas följa storebror Federal Reserve och höja räntan ungefär i takt med dem. Inflationen ligger i dagsläget precis i det övre spannet av bankens inflationsmål samtidigt som den kanadensiska dollarn försvagats mot den amerikanska vilket också talar för fler räntehöjningar.
Bank of Japan
Inflationsmål: att varaktiga lyfta inflationen över nollstrecket. Officiellt mål 2%.
Inflation i juli: 0,7 procent
Styrränta: -0,10 %
Den enda större centralbank som för en mer expansiv penningpolitik än Riksbanken. Fortsätter att köpa värdepapper i stor skala samt har som ett underliggande mål att tioårsräntan ska ligga runt nollstrecket. Det senare har de dock ruckat lite på eftersom det varit praktiskt svårt att hålla räntan fortlöpande runt nollan.
Kina – Bank of China
Inflationsmål: Sätts egentligen av regeringen och målet ligger nu på en inflation kring 3,0 procent.
Inflation juli: 2,1%
Styrränta: 4,35%
Året inleddes med ett tydligt fokus på att dämpa den skenande skuldökningen men i takt med att handelskriget med USA trappats upp och ekonomin visat tecken på att bromsa in har bankens policymix förändrats. Banken har nu börjat minska på kassakraven hos bankerna samtidigt som man uppmuntrar till utlåning till företagssektorn.
Det kanske viktigaste av allt är ändå att banken låtit Yuanen försvagas kraftigt mot dollarn (ner med cirka 8 procent sedan maj). Visserligen hävdas det från officiellt håll att det inte är en motåtgärd mot de amerikanska tullarna men det är svårt att som utomstående ändå inte dra den slutsatsen. Något som i alla fall säkerligen Donald Trump gör.
