En olycksbådande räntetrend

Makrokommentar Den politiska krisen i Italien har satt finansmarknaderna i gungning och nu väntar sannolikt nyval. ECB:s penningpolitiska möte den 13 juni blir centralt för hur finansmarknaden kommer att reagera framledes.

Beskedet att den italienska presidenten Sergio Mattarella på söndagen vägrade acceptera euroskeptiska Paolo Savona som finansminister bidrog till att den tänkta regeringskoalitionen mellan populistpartierna 5stjärnerörelsen och Lega föll.

Sergio Mattarella

Ett besked som togs emot med viss lättnad av finansmarknaden under måndagsmorgonen. Sedan dess har det dock åter börjat röra sig åt fel håll och riskaptiten på finansmarknaden har fått sig en ordentlig törn.

Framför allt syns det här givetvis på den italienska marknaden där börsen fallit kraftigt. Under måndagen backade börsen men cirka 2,1 procent och har nu sammantaget sjunkit med lite drygt 10 procent från årstoppen den 7 maj.

Än mer tydligt syns den italienska krisen i att ränteskillnaden mellan tyska och italienska räntor nu stigit kraftigt och ligger på den högsta nivån sedan 2013 (se diagram). Det är visserligen en bra bit under nivåerna från eurokrisens dagar men trenden är definitivt olycksbådande.

Till en del beror en ökade räntespreaden på att marknadsräntorna i trygga ekonomier nu sjunker på bred front. I exempelvis Sverige noteras tioårsräntan nu till 0,43 procent, vilket är den lägsta nivån sedan juni 2017

Dessutom bidrar den politiska turbulensen i Italien till att nedgången för euron tagit förnyad fart och nu handlas till 1,159 dollar per euro. Den lägsta nivån sedan november i fjol.

Ett troligt scenario är att Italien går mot ett nyval och den 9:e september framhålls som ett troligt datum av den italienska tidningen Corriere della Sera. Tidiga opinionsundersökningarna pekar dessutom mot att det kontroversiella regeringsalternativet mellan 5stjänrerörelsen och Lega i så fall får se ett ökat stöd.

Framför allt har Lega gått fram i opinionen sedan valet den 4 mars.  Dessutom har företrädare för det här regeringsalternativet redan indikerat att man återigen kommer att gå fram med Savona som finansminister.

Att den italienska presidenten, som dessutom inte är folkvald, än en gång skulle gå emot regeringsförslaget måste betraktas som mindre sannolikt om det här alternativet kan samla ett ännu större stöd. Dessutom ökar ett sådant valresultat i sin tur sannolikheten för att de bägge partierna plockar fram de mer kontroversiella ekonomiska förslagen ur den byrålåda där de placerades inför den här regeringsbildningen. Dit hör exempelvis kravet på att ECB ska makulera de 250 miljarder euro i italienska obligationer som man köpt upp under de senaste årens obligationsköp. I förlängningen finns dessutom ett möjligt utträde ur eurosamarbetet på agendan.

Greklandskrisen kastar onekligen sin skugga över det som nu sker kring Italien. Det ska dock sägas att Italien är i betydligt bättre finansiellt skick än Grekland var, men den näst största statsskulden och den lägsta tillväxten i EMU-området är knappast något som talar i italiensk favör. Dessutom är landet EMU-områdets tredje största ekonomi så summorna totalt sett är givetvis skrämmande. To-big-to-fail eller to-big-to-save är uttryck som ligger nära till hands.

Fortsättning följer och nu närmast riktas finansmarknadens blickar mot det penningpolitiska möte som ECB håller den 13 juni. Planerna har hittills säkert varit att banken på detta möte skulle signaler ytterligare avtrappning av de månatliga obligationsköpen inför en tänkt avslutning av hela programmet i höst. Nu är frågan mer öppen vad banken kommer att signalera. Skulle italienska räntor fortsätta uppåt och/eller den finansiella turbulensen fortsätta kan det säkert bli tal om att förlänga programmet. Inte minst som ett av målen är att minska ränteskillnaderna mellan länderna i eurosamarbetet.

Samtidigt finns säkert en vilja hos ECB att låta det svida för euroskeptiska partier som går fram med kontroversiella förslag och viss hänsyn måste också tas till opinionen i länder som Tyskland och Frankrike.

Hur ECB agerar blir centralt för finansmarknadens reaktion på den italienska krisen. Minns att det var först när ECB-chefen Mario Draghi sommaren 2012 utlovade att banken skulle göra allt som krävdes (whatever it takes) för att rädda eurosamarbetet som det började lugna ner sig. Den här gången är dock det sammantagna läget såväl konjunkturellt som finansiellt betydligt stabilare och den italienska ränteskillnaden mot Tyskland var faktiskt uppe i hela 6 procentenheter 2012.

Det blir ändå några högst intressanta finans- och politikveckor fram till det mötet.

Mer från förstasidan

Placeras senaste aktieanalyser

Aktieanalyser

Här hittar du Placeras alla aktieanalyser

Marknadsöversikt

Stockholmsbörsen, OMXS30

I dag
-
Senast
-
{point.key}

Världsindex

Index +/- % Senast
DAX - -
Hang Seng - -
Nikkei - -

Valutor

Valuta +/- % Senast
USD/SEK - -
EUR/SEK - -
GBP/SEK - -
EUR/USD - -

Räntor

Ränta +/- % Senast
5-års ränta - -
10-års ränta - -

Råvaror

Råvara +/- % Senast
Olja - -
Guld - -
Silver - -
Koppar - -