Det var egentligen inga större överraskningar i torsdagens penningpolitiska besked från ECB. Styrräntan hålls kvar på 0,0 procent och inlåningsräntan på kapital placerat hos banken ligger fortsatt på -0,40 procent.
Beskedet var dessutom att de månatliga obligationsköpen omfattande 30 miljarder euro fortsätter som planerat till och med september i år, men också kan förlängas om banken finner det nödvändigt. Däremot tog centralbanken bort skrivningen att köpen vid behov skulle kunna utökas. Den stora förklaringen till att euron stärktes kraftigt strax efter ECB:s pressmeddelande publicerades.
Däremot valde ECB-chefen Mario Draghi att tona ner effekterna av det beskedet på den efterföljande presskonferensen, vilket fick euron att tappa i stort sett hela den nyvunna styrkan. Till det bidrog också att Mario Draghi framhöll ovälkomna rörelse på bland annat valutamarknaden som en av de större riskerna mot den annars ganska ljusa bilden av ekonomin i EMU-området, och i världen, som banken presenterade i samband med torsdagens beslut. Den andra stora risken som ha framhöll var stigande protektionism i världshandeln.
Däremot fortsätter den låga inflationen att vara ett bekymmer för banken. Inflationen, som landade på mycket låga 1,2 procent i januari, väntas landa på 1,4 procent för helåret 2018, på 1,4 procent 2019 och stiga till måttliga 1,7 procent 2020. En bit under centralbankens mål om en inflation på, eller strax under, 2,0 procent.
Detta, tillsammans med att ECB framhåller att en första räntehöjning dröjer till väl efter att de månatliga obligationsköpen avslutas, talar för att en räntehöjning från ECB dröjer en bra bit in på 2019.
För Riksbankens del försvårar det här givetvis möjligheterna att gå fram med en egen räntehöjning under det här året. Analytikernas, liksom våra egna prognoser om en kommande räntehöjning, har redan skjutits fram rejält efter låga inflationsutfall och ett synnerligen mjukt centralbanksprotokoll, och frågan är nu om en eventuell riksbankshöjning inte lär dröja till en bit in på 2019.
Innan dess riskerar vi dessutom att få se eskalerande slitningar i de internationella handelsfrågorna i spåren på att Donald Trump skriver på beslutet om tullar på stål och aluminium. På marginalen något som ytterligare spär på svårighet för ECB och Riksbanken att ta steg mot en nödvändig normalisering av penningpolitiken.
Vår analys från försommaren 2017 att Riksbanken då missade ett gyllene tillfälle att inleda en reträtt från absurda minusräntor känns tyvärr än mer relevant idag.
