Med risk för att vara tjatig, men ändå: när budskapet är viktigt kan det vara värt att påminna om det. Alltså tänkte jag än en gång kåsera lite om olika investeringsfilosofier. Värde och tillväxt är den vanligaste vattendelaren, och Barton Biggs, legendarisk fd. analytiker och förvaltare på bland annat Morgan Stanley, menar att det även finns en tredje kategori som han kallar agnostiker.
Barton Biggs
Denna tredje grupp menar helt enkelt att varken värde eller tillväxt är en självklar strategi, utan snarare är de populära i olika perioder och därför bör man byta mellan dem. Var och en av dessa tre investeringsfilosofier har sina styrkor och svagheter. Så det är viktigt att man är medveten om dem innan man väljer väg.
Med början i tillväxtstrategin så kan man ju omedelbart konstatera att den har en intuitivt tilltalande profil. Vem vill inte vara med på en tillväxtresa? Och studier som gjorts på teoretiska aktieportföljer där man i efterskott har satt ihop tillväxtbolag för att se vilken avkastning de skulle ha kunnat ge, ja då blir det en formidabel portfölj.
Men det stora problemet med tillväxt som investeringsstrategi är att det är mycket svårare än man tror att i förväg att se vilka bolag som kommer att ha hög, uthållig tillväxt. Och när man väl identifierat dem så är man inte ensam och förväntningarna ligger redan i kursen i form av ett formidabelt högt p/e-tal.
Värde som investeringsstrategi å andra sidan har också en lite tilltalande profil, det är nästan som att leta på loppis, och den som gör ett fynd känner sig ofta smart. Det handlar inte om att finna bolag som är bra, tvärtom är det ofta lite tilltufsade bolag som återfinns i en värdeportfölj.
Och det centrala är att identifiera om nuvarande intjäning ligger under den potentiella. Här får värdeinvesterarna också hjälp av en faktor som ligger tillväxtbolagen till last, nämligen vår benägenhet att extrapolera nuvarande trender. Så där ett bolag som växer fort antas göra så framåt kommer värderingen att stiga och nästan definitionsmässigt bli övervärderat (ja, det kan ju visa sig rätt, men oftast inte).
Men för värdebolagen innebär samma extrapolering att aktierna blir rejält undervärderade. Agnostikern står mellan dessa grupper och menar att båda har rätt, och därmed fel. Rätt i så motto att respektive tema är relevant, men bara i perioder. Därför ska man byta spår när förutsättningarna på marknaden förändras. Låter förvisso extremt rimligt. Men timing som alla vet är inte det lättaste...
Det går ju förstås att dividera i all oändlighet om meriterna med respektive väg, men tacksamt nog så finns det ju ett överflöd av data i finansbranschen och allt går att testa. Enligt en klassisk studie av Ibbotson så har storbolag klassade som värde avkastat 11,5 procent i genomsnitt i årstakt perioden 1927 till början av 2000-talet. Små värdebolag har gett hela 14,8 procent. Stora tillväxtbolag gav 9,2 procent och små tillväxtbolag gav 9,6 procent.
Skillnaden under hela tidsperioden ackumulerar till 40 (!) gånger högre avkastning för små värdebolag än stora tillväxtbolag. Det är inte småpotatis! Med två undantag så har värde slagit tillväxt under alla längre tidsperioder, typ 10 år. De undantagen är 1930-talet och 1990-talet. Och det är ju två perioder med ganska tydlig profil (läs: hausse) så det är ingen slump. Men under enskilda år så kan tillväxtbolag slå värdebolag med hästlängder, och det är en viktig poäng att komma ihåg.
Vi talar om genomsnitt under långa tidsperioder, så det gäller att hålla fast vid sin strategi. Och ibland är tillväxt helt enkelt bättre i det korta perspektivet, så man får ju som investerare fundera på vilken horisont man har, och välja strategi lite utifrån det också. Som ni säkert noterat så har småbolag i bägge kategorierna slagit storbolag, och det är också en viktig poäng som vi tjatat om här i Börsveckan.
Så, varför är det lite extra viktigt att välja väg nu? Ja, vår bedömning är att börsen med stor sannolikhet fortsätter uppåt ännu ett par kvartal. Men det står ändå och väger, och i ett längre perspektiv så är börsen både dyr och rejält uppblåst givet ränteläge med mera. Det är ju så enkelt att aktier med höga värderingar har högst fallhöjd. Detta av två anledningar.
Dels så är ju tillväxtaktier per definition nästan alltid mer cykliska än värdeaktier. Visst finns det bolag som rider på en våg av strukturell tillväxt, som exempelvis Google har gjort under många år. Men de hör till undantagen, även om de givetvis är en guldgruva för dem som kan identifiera dem. Och bolag som är mer cykliska har större varians i vinstnivåerna.
Samtidigt så ger höga värderingsmultiplar också en ”egen” fallhöjd i en svag börs då multiplarna krymper. Så både p och e i p/e-talet kan ta stryk. Så därför rekommederar vi att luta sig mot värdeinvesteringar. Och då känns det ju tryggt att det också är den strategi som historiskt sett gett bäst avkastning.
Den här krönikan publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 48 den 27 november. Läs mer om Börsveckan.
