Nu är tiden kommen för årets genomgång av ”hundarna” på börsen, en övning vi på Börsveckan gjort årligen på senare tid. Men vad menar man med hundar på börsen?
Jo, uttrycket kommer från den berömda investeringsstrategin ”Dogs of the Dow” som går ut på att man inför varje år tar fram en lista på de billigaste aktierna på Dow Jones Industrial Average baserat på högst direktavkastning och plockar ut de 10 billigaste på listan.
Detta ska man sedan upprepa varje år. Strategin introducerades redan på 1950-talet men fick sitt stora genombrott 1991 när finansmannen Michael B. O'Higgins dammade av konceptet och samtidigt undersökte huruvida denna strategi historiskt varit lönsam eller inte.
Han kom fram till att de amerikanska ”hundarna” slog det breda amerikanska börsindexet med ett par procent mellan tidsperioden 1920-1991. Detta medförde i sin tur att strategin blev populär att anamma för en del investerare efter 1992.
Syftet med att hitta de bolagen med högst direktavkastning är, enligt förespråkarna av denna strategi, att utdelningen i sig är den viktigaste indikatorn på hur ett bolag mår.
Priset påverkas av en mängd olika saker som ligger utanför bolagets makt men utdelningen visar dels vad ledningen tror om framtiden och dels att det är faktiska pengar som hamnar i aktieägarnas fickor, i slutändan det alla investerare vill ha.
Metoden verkar alltså historiskt sett ha gett en överavkastning jämfört med index och det är kanske inte så ologiskt med tanke på att utrymmet för en uppvärdering är stor i de här bolagen som är ratade av marknaden. Kommer det samtidigt negativa överraskningar så torde fallhöjden vara relativt begränsad, kan man resonera.
Men i många fall handlar det också om ”value traps”, det vill säga bolag som värderas till låga multiplar men där det är befogat på grund av att exempelvis marknadsförutsättningarna väntas förändras på ett negativt sätt för bolagen i sektorn (typfall: bostadsutvecklarna) eller för att konkurrensen på marknaden väntas stiga väldigt mycket i närtid vilket sätter press på lönsamheten och tillväxten (typfall: Fingerprint och andra teknikbolag med smala produktportföljer).
Tittar vi historiskt sett på hur de amerikanska ”hundarna” presterat sedan 2000 så konstaterar vi att avkastningen varit i snitt 8,6 procent per år, jämfört med S&P 500 som under samma tidsperiod gav en snittavkastning på 6,2 procent. Under 2016 var det ett exceptionellt bra år för ”Dogs of the dow” förespråkarna.
Den amerikanska hundportföljen steg med hela 20,1 procent jämfört med S&P 500 [PH1] som ”bara” mäktade med 12 procent. Och hittills i år så har de amerikanska hundarna stigit med 13,7 procent (Se tabell 1) vilket är bra i absoluta termer men faktiskt sämre än vad S&P 500 gått (+14,7 procent).
Gott så, men hur kan man använda denna investeringsfilosofi på den svenska börsen? Vi på Börsveckan har de senaste fem åren satt upp en egen, modifierad, version av ”dogs-of-the-dow”. Vi kallar den för BV:s hundar, kort och gott. Denna går ut på att vi istället tar fram en lista över de 30 billigaste aktierna baserat på p/e-tal på Stockholmsbörsen och av den listan göra ett urval av 10 aktier som vi har köpråd på.
Vi sätter som krav att bolaget ska bevakas av minst fem analytiker för att få kvalitet i vinstprognoserna och utfallet de senaste fem åren hittar du i tabell 2. BV:s hundar har alltså slagit index med råge under fyra av de senaste fem åren.
Undantaget är förra årets version som inte riktigt orkar stiga i takt med index (se tabell 3). Det beror i första hand på att vi inte hade med några stora tunga industribolag som gått starkt det senaste året. Det är ändå en hygglig avkastning i absoluta termer givet blandningen av bolag.
Det ska sägas att denna övning mest är en kul grej att pyssla med och att man alltid bör göra hemläxan och studera bolagen på ”hundlistan” innan man köper. Men denna övning visar också att det ibland lönar sig att gå motvalls på börsen.
Det är ofta då man kan göra de riktigt stora pengarna, om än att risknivån också stiger markant. Så investeringsstrategier som ”dogs” och liknande passar bara de som inte skyr risk.
Det är alltid viktigt med en väldiversifierad portfölj men listan här intill på årets hundar (se tabell 4) kan utgöra en inspirationskälla för de som vill hitta oälskade aktier med hög potential om saker och ting inte blir lika illa som investerarna prisat in.
Det blir väldigt intressant att följa utvecklingen och i många av fallen tror jag att det handlar om bolag som är missförstådda av marknaden eller som har en svag historik som i sig motiverar en rabatt innan placerarna vägar handla upp värderingarna. På listan återfinns storbankerna och många vårdinriktade bolag, samt givetvis fastighets- och bostadsinriktade bolag.
Även nischbankerna finns representerade. I fallet storbankerna så tror vi att det kan vara gynnsamt att köpa en eller två till en långsiktig portfölj givet den fina direktavkastningen och nedpressade värderingarna.
Visst är det oro i branschen med allt mer regelverk som sätter press på kostnader samt en tuffare konkurrens från nischade aktörer och digitaliseringsvågen som också behöver besvaras med allt högre investeringar, men bankernas intjäning är god och kommer sannolikt förbli god även vid en rejäl sättning på bostadsmarknaden.
Det lockar att köpa Swedbank till p/e 12 för 2018 med en förväntad direktavkastning på 6,3 procent. Banker har en avkastning på 14 procent på det egna kapitalet och en hög grad av intern effektivitet.
