Så har då regeringen presenterat sin höstbudget för 2017. I sedvanlig ordning har det mesta redan varit känt ett tag då man valt att släppa på ”godbitarna” lite i taget. Stora satsningar görs bland annat på miljön (cirka 5 miljarder), sänkt skatt för pensionärer (4,4 miljarder), höjt barnbidrag, ett jobbpaket samt sjukvården, försvaret och polisen.

Sammantaget summerar de finanspolitiska satsningar till lite drygt 40 miljarder och regeringen utnyttjar därmed i princip till fullo det utrymme som, enligt regeringen, fanns i budgeten. Konjunkturinstitutet var i sin tur mer modesta i sin bedömning av utrymmet för ofinansierade om sammantaget 12 miljarder kronor. Dessutom höjdes som väntat skatten på investeringssparkontot (ISK).

Ändå är det svårt att kritisera nivån på stimulanspaket eftersom regeringen ändå kommer att kunna presentera löpande överskott i de offentliga finanserna under de kommande åren. Något, som tillsammans med hög tillväxt, bidrar till att den offentliga sektorns skuld som andel av BNP sjunker från 41,6 procent 2016 till 32,0 procent 2020. En redan i utgångsläget mycket låg offentligt skuld i jämförelse med övriga utvecklade ekonomier där nivåer kring eller över 80 procent snarare är mer regel än undantag.

Sammantaget ger budgetpaketet en tillväxtstimulans till svensk ekonomi på omkring 1 procent av BNP. Så regeringens prognoser om en BNP-tillväxt på 3,1 procent i år och 2,5 respektive 2,0 procent 2018 och 2019 är inte särskilt uppseendeväckande. Snarast skulle de kunna visa sig ligga lite i underkant eftersom vi har en situation med bättre världstillväxt samtidigt som både regering och Riksbank gasar på för allt vad tyget håller.

I normalfallet skulle Riksbanken i detta läge klivit in och stramat åt penningpolitiken för att stabilisera ekonomin. Men i nuläget styr banken definitivt inte i den riktningen. Snarare tvärtom.

Och då är vi nere på de egentliga problemen med höstbudgeten och dess utformning. För även om flera av satsningarna säkerligen är välkomna så saknas det samtidigt åtgärder för att få till en bättre fungerande ekonomi i stort.

Svensk ekonomi visar redan nu tecken på överhettning i form av bland annat en allt stramare arbetsmarknad och en bostadsmarknad som inte fungerar nöjaktigt. Dessutom efterlyser allt fler en rejäl översyn av ett skattessystem som allt mer liknar ett lapptäcke. På dessa väsentliga områden är det få nyheter som presenteras och givet ett komplicerat parlamentariskt läge var det kanske också lite för mycket att hoppas på. Ett stort problem för svensk ekonomi på lite sikt.

På finansmarknaden är reaktionerna som väntat små. Kronan och räntan ligger i stort sett stilla efter att höstbudgeten publicerats. Framöver kan budgetens stimulansåtgärder påverka mer. Sannolikheten för en tidigare räntehöjning från Riksbanken ökar även om det nog är mer avgörande vem det är som efterträder Stefan Ingves när hans mandat går ut vid årsskiftet. Dessutom bör det här betyda att kronan kommer att stärkas. För även om Riksbanken väljer att vila på hanen så talar både hög tillväxt och stabila statsfinanser för en framtida kronförstärkning.