När försvaret för den fasta kronkursen kollapsade hösten 1992 gick ett av de första telefonsamtalen från Riksbankens kontor vid Brunkebergstorg till deras kollegor i Kanada. Den givna frågan till Bank of Canada var hur Riksbanken skulle hantera situationen med en flytande växelkurs. Kanada hade året innan börjat arbeta med ett inflationsmål på 2 procent och rekommendationen blev att Sverige skulle följa deras exempel.
Det borde nu vara dags för Stefan Ingves att lyfta på luren ännu en gång och ringa kollegan Stephen S. Poloz på Bank of Canada.
Stephen S. Poloz
För när Riksbanken - mot bättre vetande - fortsätter att dundra på med ultralätt penningpolitik trots hög tillväxt, tendenser till överhettning och en inflation kring målet på 2 procent så har Bank of Canada, under liknande ekonomiska förutsättningar, höjt sin styrränta för andra gången i år till 1,0 procent. Den senaste räntehöjningen genomfördes i onsdags kväll.
Räntehöjningarna genomförs trots att den kanadensiska inflationen i utgångsläget ligger på låga 1,2 procent och den kanadensiska dollarn stärkts kraftigt sedan årsskiftet. Så det går onekligen att vara lite flexibel även som centralbankschef och inte bara stirra sig blind på inflationsdecimalerna.
Men det är väl ungefär det som riksbanksledningen satt och gjorde under gårdagens penningpolitiska möte med sedvanligt besked dagen efter.
Banken valde att hålla styrräntan oförändrad på -0,50 procent och behålla räntebanan i princip oförändrad. Enligt banan väntas en första räntehöjning någon gång i mitten av 2018 och först ett år senare orkar räntan över nollstrecket. Obligationsköpen fortlöper dessutom enligt plan och kommer att omfatta hisnande 290 miljarder kronor när de (förhoppningsvis) avslutas i slutet av detta år.
Det här beslutet tas samtidigt som det sker rejäla upprevideringar av prognoserna. BNP-tillväxten för i år skrivs upp från 2,2 till 3,2 procent och för nästa år från 2,4 till 2,7 procent. Den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av räntesatsförändringar räknas av, skrivs samtidigt upp till 2,0 (1,8) respektive 1,9 (1,7) procent.
Att under de förutsättningarna signalera en försiktig åtstramning av den ultralätta penningpolitiken framstår som självklart för en utomstående betraktare. I alla fall gäller det för Bank of Canada.
Det tyngsta argumentet för Riksbanken att sitta still i båten tycks, enligt pressmeddelandet, vara att banken vill undvika ytterligare förstärkning av kronan och därför inte kan avvika för mycket från den penningpolitik som bedrivs i vår omvärld.
Motargumentet får bli att ytterligare förstärkningar av kronan sannolikt är oundviklig den dagen Riksbanken slutligen väljer att byta riktning och det givet en allt mer synkroniserad uppgång i världskonjunkturen kanske är lämpligt att ta den ”smällen” redan idag.
Marknadsreaktionen, efter dagens räntebesked, har visserligen varit en mindre försvagning av kronan men det mesta talar för att den kronförsvagningen snart är inhämtad. Inte minst om Riksbankens tillväxt- och inflationsprognoser håller.
För att åstadkomma en mer varaktig kronförsvagning krävs sannolikt att Riksbanken signalera om ytterligare lättnader i penningpolitiken. Något som man också försiktigtvis gör i pressmeddelandet när man konstaterar att beredskap finns för ytterligare åtgärder.
Det penningpolitiska vansinnet riskerar därmed att fortsätta även om det måste betraktas som högst osannolikt att ytterligare stimulansåtgärder kommer att lanseras. Men det är väl först när Stefan Ingves mandat som riksbankschef går ut vid årsskiftet som någon större förändring i det penningpolitiska läget kan väntas ske.
Stefan Ingves, Riksbanken
För den som känner sig manade att axla rollen som ny ledare för Riksbanken lämnar vi numret till Bank of Canada utifall det skulle ha ändrats eller tappats bort sedan 1992. Till växeln är det 0016137828111. Sen kan ni nog fråga er fram till Stephen S. Poloz.
