Tonen i den amerikanska centralbankens penningpolitiska protokoll från räntemötet i mars visade sig vara tuffare än väntat när det publicerades på onsdagskvällen. Det bidrog till att sänka riskaptiten på den amerikanska aktiemarknaden och har gett negativ spridningseffekt till flera av de stora asiatiska börserna.
Det som framför allt överraskade analytikerna var hur intensivt ledamöterna i räntekommittén diskuterade frågan kring när det kan vara dags att börja dra ner på den gigantiska portfölj av värdepapper som Federal Reserve byggt upp under krisåren.
Som diskussionen utkristalliserade sig bland ledamöterna kan det bli dags att börja krympa på obligationsstocken redan i år, vilket i så fall skulle vara tidigare än man generellt sett väntat sig på finansmarknaden.
Ledamöterna var dock tydliga med att poängtera att ett policyskifte kring obligationsportföljen måste annonseras i god tid och fortfarande är det i första hand räntehöjningar som är den primära metoden för fortsatta åtstramningar.
Diskussionen kring den generella ekonomiska utvecklingen var också något mer optimistisk än väntat. En mer offensiv finanspolitik (”Trumponomics”), starka konjunkturindikatorer och fortsatt expansiv penningpolitik noterades som faktorer som skulle kunna bidra till högre tillväxt framöver medans diskussionen kring möjliga hot var betydligt mer svävande.
Det ska ses mot bakgrund av att det inte gjordes någon uppjustering av tillväxtprognoserna på marsmötet och har på delar av marknaden tolkats som att det därmed kan bli fler än de tre aviserade räntehöjningarna under det här året.
Skulle Federal Reserve dessutom börja krympa obligationsportföljen lär det nog ske först efter att banken höjt räntan ytterligare några gånger. Och väljer man att minska på stocken så sker det i första hand genom att minska eller helt avsluta med att återinvestera förfall och utdelningar från den nuvarande portföljen.
En nyckelfaktor för hur Federal Reserve väljer att agera är hur den amerikanska arbetsmarknaden utvecklas framöver.
I veckan fick vi ADP-siffrorna över sysselsättningen i privat sektor i mars. De visade en sysselsättningsökning på 263 000, vilket var en bra bit över förväntningarna om en uppgång med 187 000.
Nu kan det visserligen skilja rejält mellan ADP-siffrorna och de officiella sysselsättningssiffrorna, som publiceras under fredagen, men det är i alla fall en tydlig indikation på en fortsatt mycket stark amerikansk arbetsmarknad.
Morgondagens arbetsmarknadssiffror för mars väntas visa en sysselsättningsökning på 180 000, en arbetslöshet på 4,7 procent och löneökningar på 2,7 procent i årstakt.
Mot en ny överraskande stark siffra, i trakterna av de 235 000 som uppmättes i februari, talar i sin tur att inköpschefsindexen för både industri- och tjänstesektor var något svagare än väntat i mars.
Placera tolkar gårdagens reaktion på det penningpolitiska protokollet som att oron för att Federal Reserve ska gå hårdare fram börjar få ett mer tydligt grepp över riskviljan på finansmarknaden. En överraskande stark arbetsmarknadssiffra kan därför mycket väl komma att utlösa en ny och kraftigare negativ börsreaktion.
