Konjunkturinstitutet (KI) konstaterar i sin färska prognos att svensk ekonomi står stark och räknar med fortsatt robust tillväxt under 2017 och 2018. På längre sikt än så är förstås prognosen behäftad med mycket stor osäkerhet.
BNP-tillväxten väntas för 2017 och 2018 landa på 2,5 respektive 2,1 procent, vilket är en nedväxling jämfört med en tillväxt på hela 3,3 procent under 2016.
De största skälen till nedväxlingen är mindre kostnader för flyktingmottagandet, vilket håller tillbaka den offentliga konsumtionen, samt att bostadsinvesteringarna, bland annat på grund av brist på arbetskraft, väntas stiga i en långsammare takt än tidigare.
På plussidan hamnar i sin tur en ökad export när tillväxten bland OECD-länderna väntas ta bättre fart framöver. I år väntas exporten öka med 4,0 procent och med 3,7 procent 2018. Det är därmed fortfarande en bra bit kvar till den exporttillväxt vi vande oss vid i mitten av 00-talet.
Två tunga oroshärdar för den globala tillväxten på lite längre sikt är dessutom Donald Trump och Brexit. För även om Trump skulle få igenom sina finanspolitiska satsningar, och lyfta tillväxten på kort sikt, är hans löften om införandet av kraftfulla protektionistiska åtgärder ett hot mot den globala tillväxten. Framför allt om drabbade länder lanserar motåtgärder.
Förhandlingarna kring en Brexit riskerar i sin tur att spä på den politiska osäkerheten och just handelsfrågan lär bli en av de knepigaste knutarna att lösa. Sverige riskerar i sin tur att drabbas lite extra, eftersom Storbritannien är en av våra största handelspartners.
I värsta fall kan det bli en mycket blygsam exportutveckling för svenskt vidkommande om vi blickar bortom 2018.
På hemmaplan ser det mer stabilt ut med en fortsatt mycket stark arbetsmarknad och konsumtionshungriga hushåll. Dessutom tror KI att lågräntepolitiken fortsätter under överskådlig tid.
Relativt låga löneökningar och en starkare krona bidrar till att inflationen i Sverige hålls tillbaka. Den inflationsuppgång vi sett i inledningen av 2017 är, enligt KI:s bedömning, av tillfällig karaktär. Den underliggande inflationstakten (KPIF), som är Riksbankens viktigaste inflationsmått väntas i år landa på 1,7procent och dämpas till 1,6 procent under 2018. Det är först 2020 som KI ser en mer stadigvarande inflation kring Riksbankens mål på 2,0 procent.
Det här bidrar till att en första räntehöjning enligt KI dröjer till tredje kvartalet 2018 och att Riksbankens styrränta når över nollstrecket först i inledningen av 2019.
I sammanhanget kan det vara värt att nämna att KI gjort betydligt bättre förutsägelser kring ränteutvecklingen än Riksbanken under i stort sett hela 2010-talet.
För den sittande regeringen är KI:s bedömningar något av ett glädjebesked. Överskottet i statsfinanserna väntas bestå under kommande år och chansen är stor att man lyckas nå överskott i linje med överskottsmålet även på längre sikt. I alla fall om inga nya, stora finanspolitiska satsningar genomförs.
Givet den barometerindikator som KI publicerade idag och där indikatorn visserligen sjönk något till 109,2 i mars men där nivån fortfarande signalerar hög tillväxt (historiskt genomsnitt = 100) så får man ge KI:s prognos goda chanser att realiseras. Snarast talar de mycket starka indikatorer vi sett i inledningen av det här året för att nästa prognosjustering mycket väl kan bli en uppjustering.
