Efter en relativt dämpad utveckling väntas den globala ekonomiska aktiviteten ta fart 2017-2018, särskilt i tillväxt- och utvecklingsländerna, och USA bedöms gå starkare. Nedåtriskerna överväger samtidigt, och det krävs fortsatt policystöd för att hålla uppe tillväxten.
Det framgår av en prognosuppdatering som Internationella valutafonden, IMF, presenterade på måndagen.
BNP-prognosen globalt lämnas oförändrad på +3,4 procent i år och +3,6 procent nästa år, jämfört med oktoberprognosen. Det följer på en BNP-ökning med 3,1 procent 2016 och 3,2 procent 2015.
Det finns en rad möjliga scenarier runt denna prognos, givet osäkerheten i policyhållningen i USA och dess globala effekter. Antagandena bör ha blivit lite klarare till IMF:s vårprognos i april, då en bättre bedömning kan göras om USA:s utveckling och inverkan globalt.
Prognosen nu bygger på en förändrad policymix under den nya administrationen i USA och globala spridningseffekter. IMF ser en viss närtida finanspolitisk stimulans och en mindre gradvis normalisering av penningpolitiken.
BNP i USA väntas öka med 2,3 procent i år och 2,5 procent nästa år, en upprevidering med 0,1 respektive 0,2 procentenheter från oktoberprognosen.
"Denna prognos är förenlig med en brantare avkastningskurva i USA-räntorna, uppgång i aktiepriserna och den betydande dollarförstärkningen sedan valet 8 november", skriver IMF.
Tillväxtprognoserna för 2017 har reviderats upp för Tyskland, Japan, Spanien och Storbritannien, till största delen på grund av en starkare utveckling än väntat under senare delen av 2016, medan Sydkorea och Italien reviderats ned.
Euroområdets BNP väntas öka med 1,6 procent i år och nästa år, uppreviderat med 0,1 procentenhet för i år.
Prognosen för Kina har dragits upp med 0,3 procentenheter till 6,5 procent i år i spåren av fortsatt policystöd. Fortsatt förlitande till detta, tillsammans med hög kredittillväxt och kvarstående problem med hög skuldsättning hos företagen, riskerar samtidigt en kraftigare nedgång senare. Dessa risker skulle kunna överdrivas vid fortsatta kapitalutflöden, särskilt i en orolig internationell miljö.
Tillväxtprognosen för 2017 har samtidigt reviderats ned för en del länder, som Indien (i spåren av sedelreformen), Saudiarabien (lägre oljepriser) och för Latinamerika.
Riskerna ligger totalt sett på nedsidan, särskilt på medellång sikt.
Den senaste tidens politiska utveckling belyser en växande misstro mot fördelarna av ekonomisk integration över gränserna. Fortsatt ökade globala obalanser tillsammans med kraftiga växelkurssvängningar skulle kunna öka det protektionistiska trycket.
"Ökad restriktioner för global handel och migration skulle skada produktiviteten och inkomsterna, och direkt slå mot marknadssentimentet", skriver IMF.
I utvecklade länder med sårbara balansräkningar kan fortsatt dämpad privat efterfrågan och otillräckliga reformer leda till permanent lägre tillväxt och inflation, med negativa inverkningar för skuldynamiken. I flera tillväxtländer finns också kvardröjande sårbarheter i form av skuldsatta företag, minskad lönsamhet, svaga balansräkningar hos bankerna och små policybuffertar.
Dessutom finns det en rad geopolitiska risker, som konflikterna i Mellanöstern, flyktingströmmarna i Europa, terrordåden och Zikaviruset, som kan dämpa sentimentet.
På uppsidan kan policystimulanser i USA och/eller Kina bli kraftigare än väntat, med större spridningseffekter om det inte motverkas av ökad protektionism. Vissa indikatorer för sentimentet pekar även mot en starkare global efterfrågan.
IMF konstaterar att i de utvecklade länder där det fortsatt finns lediga resurser och lönetrycket är dämpat så kvarstår risken för ihållande låg inflation.
"Penningpolitiken behöver därför fortsatt vara ackommoderande, och förlita sig till okonventionella strategier vid behov", skriver IMF.
Men penningpolitisk stimulans räcker inte i sig för att lyfta efterfrågan, och finanspolitisk stöd (i mån av utrymme och riktat mot åtgärder som lyfter tillväxtutsikterna) är fortsatt viktigt för att skapa ökat momentum.
Mer generellt måste samtidigt den ackommoderande policyn åtföljas av strukturreformer som motverkar en inbromsande tillväxtpotential, inklusive ökat arbetskraftsdeltagande, förbättrad matchning, mer utbildning och stärkt innovation.
IMF noterar att prognosen grundar sig på en stabilisering i oljepriserna i spåren av Opec-ländernas och andra producenters överenskommelse om att begränsa utbudet.
Men även om detta innebär en viss lättnad för dessa länder så brådskar det med stabiliserande åtgärder, vad gäller till exempel valutapolicy, budgetkonsolidering och tillväxtfrämjande insatser.
IMF upprepar även att det krävs en global gemensam ansträngning för att se till att de långsiktiga vinsterna av ekonomisk integration blir mer jämnt fördelad, ge hjälp till de som drabbats hårdast och förhindra skatteflykt. Arbetet för att stärka finanssystemets motståndskraft bör också fortsätta.
