Under senare tid har analytiker i allt högre grad börjat spekulera i att den extremt lätta penningpolitik som bedrivits i den industrialiserade världen är på väg att nå vägs ände.
Dels på grund av att den penningpolitiska arsenalen är i stort sett uttömd, dels för att många, även från centralbankshåll, börjat ifrågasätta dess effektivitet i förhållande till riskerna som politiken innebär.
Man ska inte glömma att nollräntepolitiken har åtta år på nacken utan att den globala tillväxten lyckats uppnå mer än styrfart.
Att det, även internt, pågick ett skifte i synen på penningpolitikens utformning fick en extra skjuts i samband med att ECB valde att inte flagga för ytterligare åtgärder vid mötet den 8 september, och att den amerikanska centralbanken i sin tur fortsatte att bereda marken för nya räntehöjningar. Dessutom hade Bank of Japan vilat på hanen vid sina senaste penningpolitiska möten.
Samtidigt började den mer generella ekonomisk-politiska domineras av åsikten att det var dags för finanspolitiken att axla ett större ansvar för att få fart på den globala tillväxten.
Finansmarknaden reagerade med viss nervositet och efter ECB-mötet har vi sett både skakiga börser och stigande marknadsräntor.
Men än är det för tidigt att avskriva centralbankernas inflytande över finansmarknaden – i alla fall på kort sikt.
Bank of Japan sänkte visserligen inte ränta ytterligare vid gårdagens penningpolitiska möte men genomförde förändringar i sin penningpolitik där större fokus lagts på att försöka kontrollera räntenivån på olika löptider istället för att ha det mer statiska målet att köpa värdepapper för 80 000 miljarder yen per år. Målet är att 10-årsräntan ska ligga någonstans i närheten av 0 procent.
Den amerikanska centralbanken valde i sin tur att låta räntan ligga still även om det inför mötet fanns vissa spekulationer om att ränta trots allt skulle höjas. Dessutom skrev Fed-ledamöterna ner sina prognoser kring behovet av framtida räntehöjningar.
Nu väntas en ytterligare höjning i år, mot tidigare angivna två, och under 2017 väntas, enligt prognoserna, ytterligare två höjningar. Tidigare prognoser indikerade tre höjningar under nästa år.
Dessutom skruvades än en gång estimaten för den långsiktigt normala, eller neutrala, räntan ner från 3,0 till 2,9 procent.
Att eventuella åtstramningar dröjer i USA och att andra centralbanker fortfarande befinner sig på stimulanståget har bidragit till bättre riskaptit och stigande börser.
Risken är att centralbankseffekten blir kortvarig. Exempelvis är yenen redan nu betydligt starkare än den var inför Bank of Japans penningpolitiska möte.
Det som eventuellt skulle kunna ändra den bilden vore om ECB mer tydligt flaggade för att de också är inne på vägen med mer stimulanser. ECB-ledningen höll ett möte igår och idag klocka 15.00 håller ECB-chefen Mario Draghi tal. Kanske kan han här ge en vink om hur resonemangen inom bankledningen går.
Att överraska marknaden åt andra hållet kan dessutom visa sig vara kostsamt. Att Norges bank vid dagens penningpolitiska möte valde att hålla räntan still på 0,50 procent och samtidigt skruva upp räntebanan har initialt bidragit till en kraftig, och troligen också oönskad, förstärkning av den norska kronan.
