Den här analysen publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 21 den 23 maj. Läs mer om Börsveckan.

Finland är föga förvånande ett av världens ledande länder inom mobiltelefonianvändning och Elisa är en av de ledande operatörerna, vid sidan om Telia och DNA. Det är en marknad som stuvats litegrann i och med att danska TDC lämnade landet 2014 och sålde till ovannämnda DNA. För ett decennium sedan gav Tele2 upp sina försök att etablera en livskraftig verksamhet där så det är idag en oligopolsituation på en relativt liten marknad.

Det har i sin tur betytt hård konkurrens och det handlar om de vanliga priskrigen med fasta priser, mycket kampanjer med långa rabatterade erbjudanden och så vidare. Det är ett mönster som känns igen från i princip alla andra marknader inklusive Sverige.

För branschen har det betytt höga investeringsnivåer i nät samtidigt som prispressen hela tiden gjort att bolagen förlitat sig till volymökningar för att hålla intäkterna uppe. Och här skiljer sig faktiskt Elisa från mängden. De senaste tio åren har bolaget faktiskt kunnat uppvisa en liten men ändock tillväxt om 1,5 procent årligen den senaste tioårsperioden. Och detta utan att expandera in på nya marknader såsom exempelvis Telia och Telenor. Visst har inte alla år varit på plus, fyra av de senaste tio åren har omsättningen backat, men bara två år har vinsten per aktie minskat och då mycket modest.

Det är imponerande att kunna växa på en så etablerad marknad som den finska. Därtill har bolaget bibehållit och förra året rentav ökat rörelsemarginalen före avskrivningar, ett år när trenden gick åt motsatt håll för de flesta nordiska operatörsbolagen. Så uppenbarligen har ledningen varit skickliga på att parera trenderna med prispress.

En del av förklaringen är att Elisa varit bra på att erbjuda nya typer av tjänster exempelvis inom it-outsourcing, videokonferenser och andra konsumentorienterade onlinetjänster. En intressant trend i Finland är också att mobilanvändningen förefaller ha nått en topp och nu viker antalet mobilabonnemang svagt nedåt och ersätts av fasta uppkopplingar så en del av kundstocken prioriterar uppenbarligen kapacitet före tillgänglighet och rörlighet. Och även där har Elisa lyckats plocka upp kunderna.

Baksidan av myntet som investerare är att framgångarna också innebär en hög värdering. Konsensusprognosen är att Elisa skall tjäna 1,6 euro per aktie innevarande år och 1,68 euro under 2017. Till en aktiekurs på 33,3 euro motsvarar det p/e-tal på 20,8 för innevarande år och 19,8 för 2017. Justerat för bolagets nettoskuld som motsvarar knappt 1,7 gånger EBITDA-resultatet så värderas rörelsen till drygt 19 gånger innevarande års förväntade rörelseresultat.

Det senare bygger på att omsättningen ökar med 1,3 procent och att rörelsemarginalen stiger till 21,3 procent (20,0). Det är en rimlig prognos om än att det finns en liten risk att bolaget inte når hela vägen fram när det gäller marginalprognosen. Direktavkastningen har historiskt varit mycket bra men för de närmaste åren väntas den ligga omkring 4,5 procent. Det är bra, men givet den höga värderingen ser vi ingen större kurspotential och det finns högre direktavkastning hos konkurrenterna för rena utdelningsjägare. Rådet blir att avvakta.