Intresset för infrastrukturinvesteringar har varit stort i flera år bland tunga institutioner. Segmentets unikt stabila egenskaper passar bra i en långsiktig portfölj. Även för den långsiktige privatinvesteraren kan det vara ett intressant komplement.

Den som äger fysisk infrastruktur kan antingen ta ut en avgift från användarna eller få betalt av beställaren. Vägtullar, parkeringsplatser, elnät och flygplatser är några exempel. Kort sagt: Tjänster, och byggnadsverk som krävs för att samhället ska fungera.

Infrastrukturinvesteringar ger ett stabilt kassaflöde då de ofta verkar i en monopolliknande situation med förutsägbara intäkter. De ger ett bra skydd mot konjunktursvängningar. Behovet av vägar och sjukhus, till exempel, är ju lika stort i dåliga tider som i bra. De skyddar även mot inflation eftersom intäkterna ökar med prisuppgångar.

Infrastrukturinvesteringar kan delas in i två faser: konstruktion och drift. Byggnadsfasen är normalt sett förknippad med högre risk. Intäkterna kommer från konsumenter (till exempel vägtullar) eller via offentliga medel (viss sjukvård).

Efterfrågan på infrastruktur drivs av strukturella trender. Ökat trafiktryck, globalisering och trygg energiförsörjning kommer alla kräva fortsatta investeringar. Modern infrastruktur underlättar transporter och produktion och bidrar således till ökad konkurrenskraft.

Historiskt har infrastruktur varit i offentlig ägo men privatisering är attraktivt för stater, regioner och kommuner som lider tampas med budgetunderskott och höga skulder. Flera skuldsatta länder i södra Europa har sålt ut och privatiserat stora delar av den befintliga infrastrukturen.

Behovet av att både underhålla och bygga ny infrastruktur är stort i såväl den rika världen som i tillväxtländer. Privatiseringsvågen erbjuder flera möjligheter för investerare när antalet börsnoterade infrastrukturprojekt växer.

Investeringar i infrastruktur är emellertid inte riskfria. Förändrad energibeskattning, reglering av vägtullar och slopade sjukvårdssubventioner är exempel på sådant som kan sätta käppar i hjulen.

Dessutom är knappast alla infrastrukturprojekt skyddade från konjunktursvängningar. Prisfallet på råvaror det senaste året har påverkat investeringsviljan inom olje- och gastransporter. Den sortens risker kan dock begränsas, till exempel genom att ta rygg på en aktiv förvaltare med en diversifierad portfölj av noterade infrastrukturtillgångar.

En infrastrukturfond som sticker ut, och som vi rekommenderar, är First State Global Listed Infrastructure Fund, som förvaltats av Peter Meany och Andrew Greenup sedan starten 2007. Investeringsprocessen är analsydriven och teambaserad. Förvaltarna investerar i huvudsak i bolag som är i driftsfasen och hör hemma i utvecklade ekonomier.

Investeringarna sker primärt i bolag med en stark affärsmodell och ledning, som drar nytta av höga inträdesbarriärer och har bra prissättningsförmåga. Likviditeten i bolagens aktier är en viktig parameter, liksom analysen av politiska och juridiska risker på sikt. Det är goda förutsättningar för att ge investerarna inflationsskyddade intäkter över tid.

Fonden är koncentrerad och består för närvarande av 42 bolag, vilket kan jämföras med snittet för breda globala infrastruktursfonder på 534.

82 procent av investeringarna är i stora bolag och 18 procent i medelstora. Nordamerika, där drygt 61 procent av kapitalet är placerat, är fondens viktigaste geografiska marknad. Västeuropa står för 16,6 procent, följt av Kina och Australien med nära 6 procent vardera.

Kraftförsörjning är fondens största bet just nu med drygt 44 procent av fondens värde, följt av industri/vägar/broar/järnvägar med drygt 35 procent.

De fem största enskilda innehaven är Transurban Group (5,3 procent), National Grid (5,1), PG & E Corp (5,0), Duke Energy Corporation (4,2) och Abertis Infraestructuras (3,7).

First State Global Listed Infrastructure Fund har stigit med 66,3 procent under de senaste tre åren till en lägre risk än jämförelsekategorin globala infrastrukturfonder, viket framgår av grafen. Den har klarat sig väldigt bra riskjusterat och levererat en påfallande hög avkastning sett till graden av risk.

Förvaltningsavgiften på 1,5 procent per år är inte billigast i kategorin. Den stora överavkastning som förvaltarna visat genom åren gör ändå att vi på Placera tycker att avgiften är motiverad för en genuint aktiv förvaltning.

Fonden har fem stjärnor av fem möjliga på både tre och fem års sikt hos Morningstar och förvaltar idag drygt 14,5 miljarder kronor.

Placera ser globalinfrastrukturfonder som en utmärkt bas i en portfölj. En högpresterande aktivt förvaltad global infrastrukturfond fungerar dessutom som komplement och krydda till en billig global indexfond. Vår bedömning är att man bör ha en långsiktig investeringshorisont på åtminstone tre år.