När samtliga storbanker presenterat sina siffror för årets första kvartal kan man konstatera att alla utom Swedbank underträffade förväntningarna. Inte ens Swedbanks rapport var helt utan svagheter då bankens slog konsensus vad gäller rörelseresultatet men det viktiga räntenettot var sämre än förväntat.

Sammantaget så har vinsten för storbankerna minskat med omkring 9 procent jämfört med motsvarande period i fjol.

Störst procentuell nedgång sågs för SEB, följt av Nordea. SEB tog dessutom en stor engångsnedskrivning under kvartalet på 5,9 miljarder hänförlig till framför allt goodwill samt en del mindre poster hänförliga till nedskrivningar i Baltikum och Tyskland.

Med relativt stora avvikelser i rapporterna bör man nog förvänta sig en hel del nedjusterade prognoser för sektorn som helhet, inte minst då utsikterna för innevarande år inte är särskilt ljusa.

Konsensusprognosen är att omsättning såväl som rörelseresultat väntas minska för Handelsbanken, SEB samt Nordea under 2016 med 1-3 procent. Swedbanks omsättning väntas öka med drygt 5 procent.  Avkastningen på eget kapital väntas överlag sjunka något i år för att sedan återhämtas något under 2017.

Undantaget är återigen Swedbank som väntas uppvisa något högre avkastning på eget kapital i år jämfört med i fjol. Men likväl så ligger avkastningen på eget kapital långt under nivåerna som rådde före finanskrisen. 2006 var det (oviktade) medelvärdet för de fyra storbankernas avkastning på eget kapital 18,5 procent. 2015 var motsvarande siffra 11,8 procent. Det är inte så kittlande.

De kraftigt uppjusterade utdelningsandelarna är också på väg tillbaka. Först var det Nordea som fick backa på sina offensiva utdelningsplaner och nu har även Handelsbanken blivit försiktigare och sänkt utdelningsandelen till 50 procent. De riktigt höga direktavkastningarna ser alltså ut att falla tillbaka något och då faller också ett av de starkaste argumenten för att äga en bankaktie.

Därtill plågas sektorn av den ständiga oron kring regleringar. Stigande kapitalkrav och en lågräntemiljö gör det svårt för bankerna att öka vinsten. Här bör man nog vänja sig som investerare vid en långsiktigt lägre avkastning på eget kapital i bankerna och därmed också lägre värderingsmultiplar.

Vad gäller ränteläget är det lite mer osäkert vad nettoeffekten blir. Dels finns det en marginalkomponent där låga räntor pressar lönsamheten på framför allt inlåningen så det slår hårdast mot de banker som har en hög andel inlåning i relation till utlånignen. Samtidigt är inlåning fortfarande en effektiv finansiering av utlåningen.

Det finns också en volymkomponent där låga räntor allt annat lika har en positiv effekt av uppenbara skäl. Mot detta står en del regulatoriska faktorer då det finns politiskt tryck på att bromsa utlåningen mot framför allt hushåll för att undvika att bygga upp en lånebubbla. Eller mer korrekt kanske är att säga hindra att bubblan blir värre.

De svenska hushållens skuldsättning i relation till disponibel inkomst har i princip fördubblats på 20 år. Så strängare kreditregler och amorteringskrav kommer sannolikt att dämpa efterfrågan på bolån och därmed så bör man inte räkna med samma volymeffekter som vi sett tidigare år. Dessutom kommer strängare kapitalkrav att öka kostnaden för finansiering av bolån och därmed kommer lånekostnaderna sannolikt att stiga och också bromsa utlåningstillväxten.

Om man ser till värderingen av bankerna så är den relativt låg. I dagsläget är det oviktade medelvärdet för bankernas värdering i relation till bokfört värde drygt 1,3. Som jämförelse är genomsnittet för de senaste tio åren 1,4 och under toppåret 2006 värderades bankerna till drygt 2 gånger bokfört värde.

Så värderingsmultiplarna har krympt sedan tiden före finanskrisen men det är ingen stor avvikelse mot genomsnittet och utsikterna nu för vinsttillväxt är snarast under medelvärdet.

Sammantaget får man en bild av en sektor med pressade vinstutsikter, vilket gör att bankerna trots låg värdering inte framstår som särskilt attraktiva, inte minst efter ett kvartal där majoriteten av rapporterna var sämre än förväntat.

Undantaget gäller möjligen utdelningsjägare då tre av bankerna ger en direktavkastning kring 7 procent och undantaget, Handelsbanken, ligger omkring 5 procent räknat på konsensusprognoserna.

Kursmässigt ser vi inget köpläge i någon av bankerna. För den som söker utdelning är Nordea och Swedbank favoriter.