Min strategi bygger på förhoppningsfonder med hög risk och stor potential. Premiepensionen ger dessutom möjlighet att investera billigt i ”dyra” fonder, alltså fonder med hög förvaltningsavgift. PPM har förhandlat fram stora rabatter med fondbolagen som kommer pensionsspararna till godo. Det gör att jag mer en gärna botaniserar bland dyra fonder med inriktning mot tillväxtmarknader och nya exotiska länder.
Jag har skapat en PPM-portfölj inriktad mot tillväxtmarknader – länder och regioner som de närmaste 10-20 åren kan väntas utvecklas snabbt. Det är en tidshorisont som passar min investeringshorisont eftersom jag har knappt 20 år kvar till min pension. Med tanke på den höga risken i den här typen av fonder är det bra med en extra lång tidshorisont för placeringarna.
Jag har dessutom en usel historik i att försöka vara smartare än marknaden med över- och undervikta tillgångsslag och regioner/länder över tiden. Helt enkelt hamnar jag oftast fel i gungan och säljer på botten och köper på toppen. Det är ingen bra strategi att bli rik på. Med åren har jag lärt mig att min investeringsstil ska vara köp-och-behåll.
Tålamodet har kommit med åren, vilket är en förutsättning för att köpa och behålla en investering länge. Att otålighet tär på kapitalet har jag fått lära mig den hårda vägen.
Med andra ord gör jag inte många ändringar i min PPM-portfölj, jag kikar igenom den runt varje nyår och byter någon fond, men framförallt balanserar jag om portföljen till ursprungsvikterna 20 procent per fond.
Tillväxtmarknaderna har haft dålig avkastning sedan 2011, men allt går i cykler och investerarna tycks börja hitta tillbaka dit igen. Huvuddelen av tillväxten för den nya medelklassen kommer i tillväxtmarknadsländerna där köpkraften ökar betydligt. Den nya medelklassen kommer att efterfråga bättre kvalitet på allt från mat, konsumtionsvaror, finansiella tjänster och pensionssparande. Jag tar del av den tillväxten.
Ett asiatiskt land som visat upp en imponerande ekonomisk tillväxt de senaste åren är Indien. Landet växer nu snabbare än Kina. Ekonomin drivs framåt av en stark inhemsk efterfrågan, ökad konsumtion, infrastrukturinvesteringar, utländska direktinvesteringar och outsourcing av produktion. Den första fonden jag har valt är Carnegie Indienfond som ger mig bra exponering mot landets tillväxt.
Mitt andra fondval är UBS Equity Fund Greater China. Tror man på den kinesiska transformeringen av ekonomin och är intresserad av en exponering mot Kina är det "billigare" än på länge att köpa Kinafonder. Men det tål att upprepas: Det kommer att behövas tålamod, disciplin och långsiktighet. Jag väljer att titta på "Kina och närliggande" då det ger en bredare investeringsbas som även inkluderar Hongkong- och Taiwanbörsen.
Jag är kvar i regionen och hittar ett land som är som Kina för 20 år sedan. Mitt nästa fondval är Tundra Vietnamfond. Vietnam kallas nästa generations tillväxtmarknader. Landet har 90 miljoner invånare, en snittålder på 28 år och lönekostnader på en tredjedel av Kinas.
Vietnam är på väg att bli ett nytt viktigt tillverkningscentrum i Asien. Det är ett viktigt steg mot ökad välfärd som flera andra asiatiska ekonomier tidigare tagit. Vietnam har goda förutsättningar för hög ekonomisk tillväxt de närmaste åren är ett spännande inslag i min PPM-portfölj, till hög risk.
Jag är kvar i temat nya tillväxtmarknader, på engelska benämnt Frontier Markets. Vill man sprida risken ytterligare kan man välja en global fond för Nya Tillväxtmarknader. En bredare ny tillväxtmarknadsfond sprider riskerna kopplade till aktiemarknaderna och valutorna. Den fjärde fonden jag har valt är East Capital Frontier Markets som är en global fond för nya tillväxtmarknader.
Fonden fokuserar på unga marknader med syfte att skapa exponering mot en växande medelklass och inhemsk konsumtion. För att kombinera stark tillväxt med attraktiva värderingar söker den investeringar i ett brett urval av länder, sektorer och bolag. Fonden investerar i ett tjugotal länder de största investeringarna är i Pakistan, Argentina, Kuwait, Rumänien, Kenya och Slovenien.
Fonden investerar även i så kallade Next Frontiers – alltså marknader som är utanför de etablerade indexen för nya tillväxtmarknader. Detta innebär att fonden hittar bolag i så olika länder som Saudiarabien, Rwanda och Kambodja.
Det femte och sista benet i min PPM-strategi är infrastrukturfonden First State Global Listed Infrastructure som har betydligt lägre risknivå än de övriga. Historiskt har infrastruktur huvudsakligen varit i offentlig ägo. Det har varit samhället som har finansierat och ägt vägar, broar, hamnar, flygplatser och sjukhus.
Numer det vanligt att dessa stora samhällsnyttiga funktioner både ägs och drivs av privata bolag, ibland tillsammans med stater. Det har lett till att privata investerare också kan ta del av denna marknad genom infrastrukturfonder.
Investeringar i infrastruktur har flera attraktiva egenskaper. De ger ett skydd mot konjunktursvängningar då behovet av till vägar och flygplatser är lika stort i dåliga som i bra tider. De ger inflationsskydd eftersom intäkterna normalt är en funktion av inflationen – alltså priset för en vägtull ökar med inflationen.
Investeringarna ger ett stabilt och bra kassaflöde då de ofta verkar i en monopolliknande situation med relativt förutsägbara intäkterna.
Den här fondtypen passar utmärkt som pensionssparande då investeringshorisonten är väldigt långsiktig – precis som i mitt pensionsparande.
Här bredvid ser du aktuell fondfördelning i mitt PPM-sparande. Bilden är kanske inte så snygg, men det är Pensionsmyndighetens fel.
