En av de mest framhållna investeringsstrategierna inför 2016 var att det åter var dags att ta en seriös titt på tillväxtekonomierna (Emerging Markets). Det fanns förhoppningar om att den globala tillväxten skulle ta lite bättre fart och att råvaruprisfallet skulle hejdas, något som i sin tur skulle dra med sig börserna i tillväxtekonomierna.
Men det främsta argumentet tycktes ändå varit att de flesta investeringsslag framstod som högt värderade, i alla fall i ett historiskt perspektiv, medan börserna i Emerging Markets såg billiga ut efter att ha underpresterat visavi mer utvecklade ekonomier under en rad år.
Under perioden 2011-2015 steg genomsnittsbörsen på de utvecklade marknaderna (Developed Markets) med drygt 60 procent medan genomsnittsbörsen på Emerging Markets steg med måttliga 8 procent (MSCI-index).
De som i inledningen av 2016 kastade sig in i Emerging Markets fick dock en riktig mardrömsstart och i slutet av januari var även de fem senaste årens uppgång på 8 procent utraderad.
Sedan dess har det skett en remarkabel vändning och sedan EM-börserna, efter en temporär uppgång, nådde en ny botten den 12 februari har genomsnittsbörsen stigit med drygt 12 procent.
Eftersom det här inte är en heterogen grupp länder är det svårt att peka ut de enskilda orsakerna till att en vändning skett i det enskilda landet men en gemensam faktor tycks vara ett ökat risktagande från placerarkollektivet i jakten på avkastning.
Ett tydligt exempel på både ett ökat rikstagande och jakten på tidigare underpresterare är en av 2016 riktigt stora vinnare – Brasilien.
Den brasilianska börsen har gått upp med drygt 20 procent i år. Dessutom har investerartrycket, och en generellt svagare dollar, drivit upp den brasilianska realen riktigt ordentligt så omräknat till svenska kronor landar uppgången på hela 32,3 procent.
Men för att sätta uppgångarna såväl på börsen som i valutan i lite perspektiv så backade börsen med lite drygt 13 procent under 2015 medan realen sjönk med närmare 50 procent mot den amerikanska dollarn.
Nedgångsfasen är dessutom lite lättare att förstå än uppgångsfasen.
Brasilien har sjunkit ner i en ordentlig recession under de senaste åren och BNP backade med hela 5,9 procent i årstakt under fjolårets sista kvartal. Samtidigt har inflationen skjutit fart och ligger i dagsläget runt 11 procent – långt över centralbankens mål på 4,5 procent. Budgetunderskottet ligger samtidigt och tickar på runt 10 procent av BNP.
Arbetslösheten stiger dessutom i rask takt och, i ett land som har viss vana att hamna i ekonomiska kriser, talas det om att det här kan bli den värsta nedgångfasen på 100 år.
Som en litern extra twist står presidenten Dilma Rousseff som misstänkt i en korruptionshärva kring det statliga oljebolaget Petrobras och är inblandad i en statlig budgetskandal. Det förefaller allt mer sannolikt att hon kommer att tvingas avgå. Under senare tid har gatuprotesterna mot presidenten samlat miljontals demonstranter över landet. Hela 68 procent av befolkningen stöder en riksrättsprocess mot presidenten.
Men det är också i det politiska kaoset som fröet till att Brasilien utvecklats bättre än övriga EM-länder föddes.
Många bedömare räknar med att en ny regering ska ha betydligt större möjligheter att driva igenom de strukturreformer och budgetåtstramningar som är nödvändiga för att få rätsida på brasiliansk ekonomi.
En ytterligare, till synes, paradox i sammanhanget, är exempelvis att räntorna i Brasilien sjunkit i takt med att det framstått som allt mer troligt att presidenten kommer att ställas inför rätta och tvingas avgå.
Så på kort sikt tycks beslutet att investera i Brasilien stå respektive falla med vad man tror om den politiska utvecklingen. En process som dessvärre riskerar att bli både långdragen och komplicerad.
Det är heller inte så billigt med brasilianska tillgångar som man kan förledas att tro utan överlag är börsföretagen relativt högt värderade, i alla fall jämfört med motsvarande företag i andra tillväxtekonomier.
Många analytiker varnar därför för att den nyvunna optimismen kring Brasilien dragits för långt. En analys som SEB:s chefsstrateg för tillväxtekonomierna, Per Hammarlund, håller med om:
”Det har gått lite för snabbt och för långt på de brasilianska finansmarknaderna”, säger han.
Rådet blir därmed att avvakta men Per Hammarlund poängterar samtidigt att det ändå finns ett antal gynnsamma faktorer som gör Brasilien intressant att investera i på lite längre sikt.
Brasilien är en rikt på råvaror och en undervärderad valuta har bidragit till att exportföretagen kunna ta marknadsandelar på den globala råvarumarknaden. Skulle råvarupriserna fortsätta uppåt finns därför potential för börsuppgångar, även från dagens nivåer.
Medelklassen har vuxit kraftigt under de goda åren och har potential att öka sin konsumtion när den nuvarande ekonomiska krisen värkt ur.
Det finns också en politisk insikt om att det finns ett betydande reformarbete att genomföra. Dessutom behöver bland annat oljemarknaden öppnas upp mer för utländska investeringar. I Brasilien finns stora oljetillgångar men det mesta är inte lönsamt att ta upp på dagens prisnivåer.
Möjligheterna till att det blir ett nyval och ett kommande OS lär bidrar till att Brasilien kommer att vara på både finansmarknadens och allmänhetens agenda i närtid. Men efter den tjurrusning som skett på börsen och i realen får risken för bakslag anses vara stor.
Placeras fondexpert Pär Ståhl har gjort en genomgång av några av de tillgängliga fondalternativen och hans bästa råd kan du läsa här.
