Intresset för räntebevis har svalnat betänkligt under det senaste året trots att de lanserades som en lågriskinvestering. Det finns flera förklaringar till det. Volatiliteten har kommit tillbaka till finansmarknaden med full kraft under 2015/2016. VIX-index, som mäter priset på risk, är tillbaka på höga vilket tyder på att investerarna flyr från risk.
En annan faktor var det fortsatta raset i råvarupriserna under hösten som bidrog till att de som tidigare sökt hög avkastning i energi- och råvarurelaterade bolag drog öronen åt sig.
Det finns också tecken på att marknaden för företagsobligationer med lägre kreditvärdighet blivit sämre. En intressant iakttagelse är att nedgången på den amerikanska börsen föregicks av stigande räntor på företagsobligationer.
Trenden spillde till viss del över på en generellt ökad varsamhet kring företagsobligationer i andra branscher. Vi kan konstatera att marknaden för räntebevis inte är opåverkad, vilket innebär att man i dag hittar flera räntebevis som ger en väldigt hög avkastning.
Investerarnas oro avspeglar sig i priserna på räntebevisen som sjunkit i takt med den ökade oron på finansmarknaderna. Att ”spreaden” – skillnaden mellan köp- och säljkurser – ökat sedan hösten är ytterligare ett tecken på sämre likviditet i räntebevisen.
Så långt marknadens syn på räntebevis. Låt oss backa lite och börja med att titta på vad ett räntebevis är för någonting.
Det går att dela in räntebevis i två huvudsakliga grupper – investment grade och high yield.
Bolag med god kreditvärdighet klassas som investment grade. High yield har högre kreditrisk och kan kallas högriskobligationer där företaget får betala en högre ränta när de lånar pengar. Inom gruppen high yield talar man även om junk bonds, skräpobligationer, där risken är som störst.
Räntebevis är en produkt som är utgiven av Nordea och som är kopplad till kreditrisken i ett bolag, eller ett index. Alltså, beviset är inte utgivet av det bolag som räntebeviset är kopplat till utan av Nordea, vilket indikerar att det inte handlar om en riktig företagsobligation.
Nordea skapar ett räntebevis på exempelvis Volvo som är kopplat till Volvos kreditrisk. Förutom kreditrisken i Volvo har du även en kreditrisk i utgivaren, Nordea. Det innebär en extra risk jämfört med en ren företagsobligation.
Kreditrisken är således att bolaget eller Nordea inte kan fullfölja sina finansiella åtaganden (betala räntan till dig som investerare och slutligen betala tillbaka lånet).
Låt oss börja med Nordea. Om vi tror att Nordea får finansiella problem som leder till betalningsinställelse så har vi större problem än de räntebevis som finns i investeringsportföljen. Således blir det underliggande bolagets kreditrisk, det som är den viktigaste riskparametern att ha koll på.
Om en kredithändelse inträffar, alltså att bolaget ställer in betalningarna eller i värsta fall ansöker om konkurs, så förfaller räntebeviset i förtid och du får ränta fram till den dag då kredithändelsen fastställdes.
Förutom räntan får du också ett så kallat återvinningsbelopp. Beloppet fastställs utifrån marknadsvärdet på bolagets skuldförbindelse. Det kommer sannolikt att understiga det nominella beloppet, 10 000 kronor per räntebevis.
Investerare får ränta fyra gånger per år och räntebeviset har bestämda löptider, normalt fem år vid utgivningstillfället. Om det inte blir någon kredithändelse i bolaget eller i Nordea betalas nominellt belopp om 10 000 kronor per räntebevis ut vid löptidens slut.
Räntebevis finns både som så kallade fasträntebevis och vanliga räntebevis, och de fungerar på nästan samma sätt.
Skillnaden är att med ett fasträntebevis vet du på förhand vilken ränta du kommer att få varje kvartal under hela löptiden. Det vet du inte i ett vanligt räntebevis då en del av räntan utgörs av 3-månaders marknadsränta och den är rörlig. Den rörliga räntan ändras var tredje månad beroende på marknadsräntans utveckling. Här har man således en stor följsamhet i framtida ränteutveckling.
Räntebevisen är börsnoterade och handlas via börsen i poster om 10 000 kronor. De går att handla dagligen men ”spreaden”, skillnaden mellan köp och säljkurs, kan vara stor i vissa mindre likvida räntebevis.
Priset på räntebevisen varierar beroende på kreditrisken i bolaget och förändringar i marknadsräntan. Vissa räntebevis med hög risk går att handla med upp till 50 procents rabatt på det nominella belopp de en gång såldes för, vilket speglar en generellt högre oro bland investerarna.
Nordea tar en årlig administrativ kostnad på 0,60 procent, vilket Placera tycker är på tok för mycket. Det är få banker som hakat på trenden med räntebevis, så den låga konkurrensen är nog är en förklaring till den höga avgiften.
Är man medveten om att det utgår courtage, att räntebevisen handlas med stor ”spread” och att en årlig administrativavgift i nivå med en räntefond så inser man att det inte är billigt.
Personligen tycker jag att man ska investera i räntebevis om man vill äga dem tills löptiden går ut, annars drar man på sig onödiga kostnader.
Det finns naturligtvis fördelar med räntebevisen. Förutom att du har möjlighet att låna ut pengar mot ränta i bolag som du tror på, så är det de låga inträdesbarriärerna som har öppnat marknaden för privatpersoner. Den som annars vill köpa företagsobligationer måste handla för betydligt större summor än 10 000 kronor. Det går med andra ord att skapa en riskspridning med relativt små medel.
Lägg därtill det spekulativa momentet. Ett räntebevis som exempelvis handlas till 50 procent av sitt nominella värde innebär att du får dubbelt så mycket tillbaka när löptiden är slut. Det vill säga om företaget och Nordea kan fullgöra sina åtaganden.
För riskvilliga investerare som tycker att avgifterna inte avskräcker fördelarna med räntebevis har Placera kikat på några räntebevis som kan vara av intresse.
