Det säger Jeremy Baskin, VD för Rosenberg Equities en del av AXA Investment Managers, i en intervju med Placera. Bolaget som förvaltar runt 200 miljarder kronor är en pionjär inom systematiks aktieförvaltning där uppfinningsrikedomen varit stor. Rosenberg Equities var först i världen med så kallade 130/30-produkter och var bland de första med produkter baserade på ”smart beta”.
Enligt Jeremy Baskin är det framför allt kring börshandlade fonder, så kallade ETF:er, med inriktning på smart beta som det finns fallgropar. Han konstaterar att det är vanligt indexproducenter testar sig fram till nya smarta index baserade på olika faktorer och strategier utifrån ”back-testing”.
När den historiska tidsserien ser bra ut lanseras produkten. ETF-leverantören kan visa upp en bra riskjusterad avkastning för investerarna. Men när all teoretisk avkastning och risk är skapad från ”back testing” är frågan är vad som händer när verkligheten avviker från det historiska mönstret – och vem som tar ansvar när det blir fel, säger han.
Smart beta-ETF:er använder tekniker som bygger på 20-30 år gammal ekonomiskforskning och kommer från forskningsvärlden. Enligt Jeremy Baskin håller ofta sambanden över mycket långa tidsperioder men kanske inte alls fungerar under de kortare perioder som de flesta investerarna använder instrumentet.
”Idag är man inte tillräckligt tydlig med att investerarna måste hålla investeringen under en lång period för att den ska fungera som det är tänkt. Många investerare kan bli besvikna när den inte utvecklas som tänkt under kortare perioder”, säger han.
Det finns fler problem med ETF:er som är syntetisk replikerade (där man inte äger den underliggande tillgången). ETF:en kan ha bra likviditet men den underliggande tillgången kan ha usel likviditet, vilket leder till felprissättningar.
Historiskt har det uppstått sådana likviditetsproblem med felprissättningar för framför allt råvaru-ETF:er och samma risker är också stora när det kommer till ETF:er baserade på tillväxtmarknader, säger han.
"Vem tar ansvar när det blir problem och strategin inte fungerar", frågar sig Jeremy Basin och hävdar att det är för få personer i kedjan med förvaltningskunskap idag. De reglerande myndigheterna i Europa har haft fullt upp med Liborskandalen och regleringen av indexproducenter och aktieindex har fått frodas i skuggorna.
Oavsett risker och oklara ansvarsfrågor anser han emellertid att ETF:er varit bra för finansmarknaden och smart beta-ETF:er har skapat möjligheter för småsparare att få tillgång till strategier som bara institutioner kunde handla på tidigare.
När Jeremy Baskin tittar in i kristallkulan och ska spå framtida trender säger han att under 1980- och 1990-talen var Yale-modellen hetast inom finansindustrin. Idag ligger de framtida möjligheterna i ”långsiktigt investerande”.
De aktiva förvaltarnas utmaning är att vara mer problemlösande. Det är viktigt att jobba med smart beta-tänk med faktorer och strategier utifrån riskjusterad avkastning och försöka hitta risk som är felprissatt, säger han.
Han anser att det finns möjligheter att skapa bra systematisk förvaltning på strategier som exempelvis småbolag samt att kombinera ESG (socialt hållbara investeringar) med smart beta.
"Vi ser fortsatt tillväxt på småbolagsinvesteringar där förväntningarna driver kurserna och man fortfarande kan hitta undervärderade bolag."
Feds, amerikanska centralbankens, kommande räntehöjningar tror han däremot inte kommer att vara ett problem för aktiemarknaden så länge inte yieldkurvans lutning börjar vända kraftigt uppåt och han tror inte på någon börskrasch.
"Vi tycker inte att världens aktiemarknader är övervärderade, börserna är inte värderingsmässigt utmanande om man ser på exempelvis p/e-tal som ligger knappt över sitt långsiktiga snitt.
”Men jag är ju en aktiekille och då tenderar man ju att vara positiv över tid”, avslutar Jeremy Baskin.
När vi avslutar intervjun visar det sig att Jeremy, som vanligtvis är stationerad på kontoret i Berkeley utanför San Fransisco, ska åka vidare till Eskilstuna för att träffa sin bror.
