Den första varianten kallar vi statiska utdelare och med det menar vi aktier vars kursutveckling vid första anblick verkar sakna riktning. Värdepapper som år efter år rör sig i sidledes eller vid närmare anblick fluktuerar inom ett mer eller mindre tydligt prisintervall.

Ofta är sådana bolag konjunkturokänsliga och saknar tillväxt. Behovet av investeringar är därför begränsat och istället går stabila kassaflöden vidare till ägarna.

Ett klassiskt exempel på en statisk utdelare är teleoperatören Teliasonera. Bolagets utdelning har varit stabil kring knappt 3 kronor per aktie de senaste fem åren men verksamheten växer inte. Omsättningen har varit i princip oförändrad sedan 2010 och vinsterna hyggligt stabila.

Teliaexemplet är extra intressant för att sedan i somras har aktien rasat 25 procent medan utdelningsprognosen ligger fast. En extra trygghet är att ledningen utlovat minst 3 kronor per aktie när analytikerna tror på en kupong på 3,10 kronor per styck.

Aktieägarna kan rimligtvis vara ganska säkra på vad de kommer få i vår. Vid årets början kostade aktien 55 kronor, idag kostar den under 44 kronor och den förväntade direktavkastningen har ökat till 7 procent.

Det som driver kursen i statiska utdelningsaktier är främst utdelningstörsten och värdet på just Teliaaktien tenderar att stiga mer än motiverat inför utdelningen som kommer till våren. Och med de glasögonen på torde det finnas en uppsida i aktien från dagens nivåer.

Det är just ett sådant samband som utmärker de statiska utdelarna. De ska plockas in när det upplevs som billiga och säljas när marknaden handlat upp dem i jakt på kupongen. Eftersom bolagen har ingen eller låg tillväxt blir det tydligt att utdelningen är kursdrivande.

Men att sitta på aktien när utdelningen kommer behöver inte nödvändigtvis vara intressant för aktiespekulanten som egentligen bara spelar på marknadens kortsiktighet inför utdelningen.

Just i år finns risk att Teliaaktien trots ledningens lovord kan bli ett exempel på att ”köpa billigt är att köpa dyrt”. Onekligen är 7 procent i direktavkastning eggande men det finns de som tolkat ledningens löften annorlunda.

De utlovade 3 kronorna i år kanske blir den sista saftiga utdelningen på ett bra tag när Telia ska försöka avyttra den eurasiska delen av verksamheten. Det är en korruptionssvärtad verksamhetsgren som tyvärr står för en stor del av kassaflödet.

En lyckosam avveckling eller avknoppning skulle kunna ge aktieägarna stora mervärden. Kanske i form av en extra utdelning eller aktier i en avknoppad andel. Men marknaden visar tecken på oro. På tisdagen cirkulerade även rykten om miljardböter i USA på grund av just korruptionsaffärerna i Uzbekistan. Och Teliaaktien har underpresterat övriga börsen.

Ett annat exempel på en statiska utdelare är mindre konsultbolag som Softronic. Säsongsmönstret i aktien är tydligt senaste åren, den vänder upp ett par månader före utdelningen och faller i glömska därefter. Samtidigt har omsättningen och utdelningen varit relativt oförändrad senaste åren. 

De statiska utdelarna passar bäst för aktiespekulanten som vill spela marknaden kortsiktigt i tron att om utdelningsaktien köps tillräckligt billigt, kommer den när utdelningsdatumet närmare sig kunna säljas till ett högre pris.

Strategin kan vara lönsam för den med tillräckligt tålamod och stålmage att behålla aktien om det svänger, för det är sällan aktiespekulanten träffar den exakta botten.

För den långsiktige spararen som investerar löpande lämpar sig vad vi kallar dynamiska utdelningsaktier betydligt bättre.

De dynamiska utdelarna har oftast en lägre utdelningsandel än de statiska och istället återinvesteras delar av vinsten för att generera tillväxt. Att pricka de snabbast växande guldklimparna i den här genren är ingen lätt match men det finns åtminstone en handfull att välja mellan på Stockholmsbörsen.

Ett välkänt exempel på en dynamisk utdelare är H&M som skapat tillväxt och direktavkastning i balans under decennier och dessutom varit en mycket bättre affär än Telia historiskt. Ett investmentbolag som Investor är ett annat bra exempel.

På senare år har spelbolagen har varit fantastiska investeringar och bland de bästa dynamiska utdelarna återfinns bland dem. Ta Betsson som ett exempel. Omsättningen har vuxit mellan 10 och 30 procent per år sedan 2010. Vinsttillväxten var förra året imponerande 37 procent.

Utdelningen som del av vinsten har legat kring 70-75 procent och resterande del har använts för att växa ytterligare. Bolaget är lågt skuldsatt och räntetäckningsgraden baserat på förra året ligger kring 90 gånger. 

Vinsten har vuxit varje år men avkastningen på totalt kapital har sjunkit över tid. Det ska för den skull inte ses som att lönsamheten är hotad. I kronor och ören ökar vinsten och anledningen till minskningen är sannolikt expansion och förvärv som ökat de totala kapitalets storlek i en snabbare takt än vinstökningen.

SME Direkts konsensusprognos indikerar en nästan lika fin utdelningsandel närmaste åren och givet den förväntade vinsttillväxten på över 20 procent årligen bör både utdelningen och aktievärdet öka i absoluta tal under samma period. Det är ett antagande som inte tagit hänsyn till rimligheten i dagens värdering.

Som långsiktig sparform och inte för spekulerande lämpar sig de dynamiska utdelarna bäst och se till att välja utdelningsaktier till portföljen med tillväxtpotential. Det behöver för all del inte vara spelbolag men ett bolag som växer under lönsamhet kommer garanterat på lång sikt att bli en bättre affär än någon av de stillastående statiska utdelarna.

En H&M-aktie köpt för tio år sedan ger idag en direktavkastning på cirka 4 procent men inkluderat tidigare utdelningar och kursuppgången en total avkastning på flera hundra procent. Gör jämförelsen själv med Telia… Givet historien är utvecklingen jämnare i de dynamiska utdelarna över tid, utan att för den skull vara skonade från allmänna nedgångar. De ger bättre möjligheter att spara löpande.

Känns det jobbigt att välja bolag finns flera ETF:er som investerar i utdelningsaktier. Ett exempel är amerikanska ETF:en  ProShares S&P 500 Dividend Aristocrats som investerat i 52 olika bolag som ökat sin utdelning konsekvent under 25 år. Den börshandlade fonden äger aktier i bland annat AT&T, Stanley Black & Decker och McCormick & Co.