"Det finns goda argument för att sysselsättningen på längre sikt gynnas av låga löneökningar, men samtidigt finns det argument för att lite högre löneökningar med dagens låga ränta skulle vara bättre på kort sikt", sade Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ordförande i det av Svenskt Näringsliv inrättade arbetsmarknadsekonomiska rådet, vid ett SNS-seminarium på måndagen.

Anledningen till att högre löneökningar rent makroekonomiskt skulle kunna vara bättre i nuvarande konjunkturläge är den låga räntan. Med högre löneökningar, som lyfter inflationen, blir realräntan vid minusränta lägre än med lägre löneökningar och lägre inflation. En lägre realränta innebär mer konsumtion och investeringar, samt en svagare krona, vilket gynnar exportindustrin.

"På kort sikt kan det vara bättre med lite högre än lite lägre löneökningar. Lite högre löneökningar skulle faktiskt kunna vara fördelaktiga för industrin", sade Lars Calmfors.

Han sade att det därmed på kort sikt skulle kunna vara bättre att basera löneökningarna på Riksbankens inflationsmål, även om det egentligen skulle vara orealistiskt som prognos.

Han ville inte nämna några siffror, men tog som exempel upp att det kanske vore bättre med 3 procents löneökningar i kommande avtal snarare än 1 procent.

Lars Calmfors sade att det optimala vore att ha relativt höga löneökningar nu i utbyte mot löften om lägre löneökningar framöver när räntan är lägre, men konstaterade att sådana avtal knappast är realistiska.

På längre sikt finns goda argument för att det vore bättre med lägre löneavtal, för att öka sysselsättningen och få ned jämviktsarbetslösheten. Lars Calmfors konstaterade att den låga inflationen gjort att reallöneökningarna blivit betydligt högre än parterna rimligen kunde ha förväntat sig när de slöt avtalen 2013.

"Att reallöneökningarna blivit så här höga kan man se som ett starkt argument för låga löneökningar framöver för att få ned jämviktsarbetslösheten", sade han.

Samtidigt har också lönekostnadsandelen i ekonomin stigit något på senare år och är nu något över det historiska genomsnittet, vilket också kan ses som ett argument för låga löneökningar i kommande avtalsrörelse. Dessutom har lönekostnadsandelen i Sverige stigit relativt med viktiga konkurrentländer, där lönekostnadsandelen i stället gått ned.

"Här har vi ytterligare ett argument för att lägga lönerna i kommande avtal lågt", sade Lars Calmfors.