Snart införs provisionsförbud på fonder och andra finansiella produkter. Exakt hur det nya regelverket kommer att se ut vet vi inte. Men att det kommer rita om stora delar av finansindustrin är de flesta överens om.
Bakgrunden är att konsumenterna är i underläge i förhållande till rådgivare och säljare. Det resulterar i att ”rådgivarna” säljer sparprodukter som ger högst provisionsersättning till dem själva och kanske inte är den produkt som konsumenten bäst behöver.
Tanken med provisionsförbudet är att om säljaren inte får betalt av dem som producerar sparprodukten – fondbolaget, banken eller värdepappersbolaget – utan i stället tar betalat av konsumenten för rådgivningen, så kommer rådgivaren att rekommendera det som verkligen är bäst för konsumenten.
Just nu håller sälj- och rådgivarmarkanden på att försöka positionera sig för det nya regelverket. Vi kommer att få se en rad fusioner, samgåenden och uppköp mellan säljorganisationer och producenter, till exempel fondbolag.
En mer direkt effekt av provisionsförbudet är att fondbolagen kommer att ta fram nettoandelsklasser för sina fonder. Det är ”kopior” av dagens fonder men med en lägre förvaltningsavgift där det inte ryms någon provision till rådgivarna, som ändå ska ta betalt av kunden.
Fondplattformarna, till exempel Avanza, Nordnet och Skandia, kommer inte direkt att träffas av provisionsförbudet. De tillhandahåller endast en marknadsplats och skulle kunna fortsätta att erbjuda de dyrare fonderna. Men indirekt kommer de att träffas.
Vill de attrahera rådgivare och deras kunder till sina plattformar kommer de bli tvungna att erbjuda nettofonderna. För att behålla de dyrare fonderna skulle de kunna dölja nettofonderna i någon form av inloggat läge för rådgivare. Det är ingen långsiktig lösning, ganska snart kommer även de vanliga kunderna att förstå att deras favoritfonder finns till lägre kostnad och ställa krav på att även de ska kunna få välja dem.
Då kommer vi in på framtidens plattformar. Där kommer det bara finnas nettofonder som plattformarna inte tjänar några pengar på. För att täcka sina kostnader kommer de i stället att ta betalt i form av en plattformsavgift från kunderna.
Att ta betalt för nättjänsten är problem som bland annat webbtidningar har i dag. Den gängse uppfattningen bland konsumenterna är att allt på nätet ska vara gratis och ska finansieras av annonser.
Antagligen kommer internetbankerna gå i bräschen för att kunna ta betalt av användarna. I Storbritannien är detta redan verklighet. Där konkurrerar fondplattformarna med både pris och innehåll. Plattformsavgiften varierar mellan 0,3 procent och 0,6 procent per år.
Innehållet kommer bli ett annat viktigt konkurrensmedel. Ju mer kvalitativt innehåll en fondplattform erbjuder, desto lättare är det att kunna ta ut en högre plattformsavgift. Det kan vara deklarationshjälp, rådgivning, vägledning, nyheter och analyser.
I ett fondspararperspektiv är detta vara en bra utveckling. Kostnaderna blir öppna och transparanta – och man vet man betalar för.
