Efter en längre tids närmast blind jakt på preferensaktier i investerarkollektivet har intresset svalnat betydligt under senhösten.

Placera har granskat totalt 17 olika preferensaktier och i snitt har dessa aktier backat 7,2 procent under de senaste tre månaderna. Som jämförelse har börsens breda OMXSPI-index under samma period stigit 3,5 procent.

En del av nedgången beror naturligtvis på att preferensaktierna har lämnat utdelningar, merparten gör det kvartalsvis. Men även justerat för utdelningarna har gruppen preferensaktier utvecklats sämre än börsen.

Justerat för respektive utdelning har preferensaktierna i snitt backat 5,08 procent under de tre senaste månaderna, vilket kan jämföras med en uppgång på 3,53 procent för börsens totalindex OMXSGI, som inkluderar utdelningar.

Att den genomsnittliga utvecklingen är så tydligt negativ beror på två stora surdegar under perioden. Det är Eniros och Ferronordics preferensaktier som är mer eller mindre krisvärderade. I Eniro har preffen fallit 56 procent under det senaste kvartalet. Justerat för utdelningen på 12 kronor som togs i månadsskiftet oktober/november motsvarar det en nedgång på 44 procent.

Ferronordic, som säljer tunga Volvofordon i Ryssland, har samtidigt fått se sin preferensaktie backa 39 procent om man lägger tillbaka utdelningen på 50 kronor som i oktober.

Men även utan dessa två extremer har utvecklingen för preferensaktierna som grupp betraktat varit medioker. Medianavkastningen (inräknat utdelningarna) under de tre senaste månaderna ligger på -0,43 procent. Det är nästan 4 procentenheter sämre än börsens totalindex.

I teorin är Ferronordics preferensaktie groteskt underprissatt, men det finns förklarliga skäl. Bolagsstämman beslutade i våras att dela ut totalt 100 kronor till sina preferensaktieägare fördelat på två tillfällen om vardera 50 kronor. Vårens stämmobeslut gäller således bara de utdelningar som nu har genomförts och frågan är vad stämman säger i vår om nya utdelningar.

I den senaste delårsrapporten beskriver bolaget marknadsutvecklingen i Ryssland som minst sagt tuff. "Minskad ekonomisk tillväxt, lägre oljepris, ökad inflation, försvagad rubel och högre räntor har bidragit till en betydande nedgång av den totala marknaden för våra produkter i Ryssland", heter det i rapporten.

Den kraftiga nedgången i preferensaktien speglar med andra ord en stark oro för att det kan dröja innan det blir aktuellt med nya utdelningar. När Carnegie satte preferensaktien på First North för ett år sedan motsvarade teckningskursen 1 025 kronor en direktavkastning på nästan 10 procent. Vid dagens kurs på 442 kronor uppgår den teoretiska direktavkastningen till 23,5 procent – givet att det finns pengar att betala ut.

Med tanke på hur oljeprisutvecklingen, rubelkollapsen och de ekonomiska sanktionerna påverkar Rysslands ekonomi krävs det inte bara mycket mod utan också en rejäl portion långsiktighet för att investera i den i dagsläget.

Eniro var tidigt ute att emittera preferensaktier som en del i restaureringen av den skakiga balansräkningen. Sommaren 2012 gavs en miljon preffar ut till teckningskursen 400 kronor. Räknat på teckningskursen motsvarade utdelningen om 48 kronor – fördelad på 12 kronor/kvartal – en direktavkastning på 12 procent.

För elva månader sedan toppade preffen på 525 kronor, vilket vid tidpunkten motsvarade en direktavkastning på 9,1 procent. Det som då syntes vara ett mycket attraktivt alternativ till lönekontots nollränta visade dock vilka risker som är förknippade med preferensaktier.

Ett halvår senare briserade bomben när det visade sig att siffrorna i bolagets rapportering var förskönade. Stamaktien har sedan dess fallit nära 90 procent från 65 kronor i våras till 4,40 kronor i skrivande stund. Rykten har surrat om strömhopp ur styrelsen och allmän upplösning i företaget.

Preffen har samtidigt mer än halverats till 224 kronor. Skulle bolaget leverera utdelningar på preffen enligt plan har ägarna en direktavkastning på drygt 21 procent att se fram emot kommande år. Som aktiekursen antyder är det få som tror på det.

Om bolagsstämman beslutar att inte lämna utdelning enligt den tidigare planen ska beloppet ackumuleras och "räknas upp med en årlig räntesats om 20 procent till dess att full upplupen utdelning lämnats". Efter årsstämman 2015 kan bolaget lösa in preferensaktierna för 480 kronor. Vid dagens kurs motsvarar en uppsida på 114 procent bara i aktien, eventuella utdelningar oräknade.

Så i teorin kommer ägarna att hållas mer än skadelösa ifall utdelningen uteblir från tid till annan. Men det som aktiekursen visar är investerarnas kollektiva oro för att det inte kommer att finnas utdelningsbara medel inom överskådlig framtid, kanske inte ens något Eniro som kan fullfölja utdelningen och/eller inlösen efter den överskådliga framtiden.

Nedan följer en tabell som visar vad börsens olika preferensaktier ger för direktavkastning baserat på de löften som bolagen avgivit. Som resonemanget ovan försöker belysa finns det inga garantier för att det verkligen blir någon utdelning. Det krävs utdelningsbara medel för det. 

Tabellen visar 1) hur många utdelningar per år aktien ger, 2) när aktien handlas exklusive rätt till nästkommande utdelning, 3) utdelningen i kronor vid nästa tillfälle, 4) vilken årlig yield aktien ger vid aktuell aktiekurs och om utdelningarna levereras enligt plan samt 5) preferensaktiens totaltavkastning senaste tre månaderna (kursutveckling med återförd utdelning).