De senaste veckorna har deklarationen gett många svenskar ångest. Själv lade jag med en suck den gula lappen i högen med räkningar och varje gång jag ser den blir jag påmind om denna årliga, urbota tråkiga uppgift.
Det råder ingen tvekan om att det är roligare att tjäna och investera pengar än att redovisa dem för staten.
Möjligen är det en viss tröst att jag är långt ifrån ensam. Faktum är att svenskarna har klagat över deklarationen i över 300 år.
Den allmänna deklarationen infördes för första gången i Sverige år 1712. Efter åratal av krig var landets ekonomi körd i botten och kungen tyckte att det var läge att göra något radikalt. Det var dags för en ny lag.
Lagen stipulerade att varje medborgare en gång per år skulle uppge storleken på sin förmögenhet, vilket skulle ligga till grund för hur mycket man skulle betala i skatt. Genom en procentuell avgift skulle alla bidra lika mycket till statens utgifter.
Skatten låg till en början på 1 procent och missnöjet bland folket var enormt. Till råga på allt fuskade så pass många att kronan fick höja skatten till 2 procent året därpå. Det hävdar i alla fall författaren Herman Lindqvist.
Vilda protester utbröt. Det är omtvistat vem som sköt Karl XII. Oavsett om det var en norrman eller svensk skattebetalare så avskaffades deklarationseländet efter kungens död. Några nya försök att återinföra allmän deklarationsplikt gjordes snart men även dessa misslyckades.
Först 1902 lyckades deklarationen motstå protesterna och alla svenskar med en inkomst över 2 000 kronor var tvungna att deklarera. Enligt Ekonomifakta motsvarar det ungefär 108 000 kronor i dagens penningvärde.
Den här gången överlevde deklarationen, men för att blidka det återkommande klagandet har många förändringar och förbättringsåtgärder skett genom årens lopp.
Sverige kallas ibland "De förenklade deklarationernas land". Även om klangen kanske inte är lika trevlig som Finlands "Tusen sjöars land" så säger det lite om vilken central plats skatterna har i vårt kollektiva medvetande.
Hur som helst så är det i många stycken ganska enkelt så länge du exempelvis inte sålt fastigheter eller är företagare. Blanketten är till stora delar ifylld. Dessutom kan vi deklarera enkelt och smidigt både på nätet och genom mobilen där vi får alla knepiga siffror summerade.
Som om det inte vore nog har vi sedan länge haft möjligheten att skaffa oss en kapitalförsäkring eller ett investeringssparkonto, ISK, där vi kan göra tusentals affärer utan att behöva deklarera en enda av dem.
Men klaga lär vi ändå göra. Det är ju en del av vårt kulturarv.
