Chefen för Singaporebörsen är ledigt klädd i loafers utan strumpor. Det prestigefyllda uppdraget till trots ser han glad och utvilad ut under den rågblonda luggen.
För ungefär fyra år sedan fick han ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Efter att ha arbetat som vd och koncernchef för Stockholmsbörsen, OMX, följt av chefsjobbet på Nasdaqbörsen i New York, hade han en gedigen erfarenhet av börshandel. Ändå ser han det faktum att just han blev erbjudanden jobbet som talande för Singapores ekonomiska framgångar.
Enligt Magnus Böcker är Singapore strukturellt, effektivt och mångkulturellt, ett land som är öppet för nya talanger och värdesätter utländsk arbetskraft.
”Jag vet inte om jag är en talang men kanske ett bra exempel, här sitter en svensk som vd för Singaporebörsen. Skulle vi kunna tänka oss att en singaporian leda stockholmsbörsen? Jag är inte så säker på att vi är så öppna för talanger som man är i Singapore. Det bor 5,3 miljoner människor i Singapore, 1,2 miljoner av dem är importerad arbetskraft”.
Även Singaporebörsen är internationell. Här finns totalt 800 noterade bolag varav 40 procent utländska. Det finns ingen annan börs i världen som har så många icke lokala bolag. En anledning till att så många väljer att investera här är att bolagen ofta åtnjuter en relativt hög värdering.
”De bolag som noterats på Singaporebörsen har generellt haft en högre värdering än bolag som noterats på Londonbörsen och New Yorkbörsen. Sedan 2004 har värderingen varit cirka 10 procent högre på Singaporebörsen än på de börserna”, säger Magnus Böcker.
Men att ta sig in på börsen är svårare i Singapore än i många andra länder. Reglerna och kraven är tuffare. Sedan i september 2013 har 24 nya bolag tagits upp till notering.
Av alla börsens bolag finns bara ett svenskt – oljebolaget Rex International, som startades av två svenska bröder i frånLund. Bolaget börsnoterades i juli och första handelsdagen steg aktien 13 procent.
Magnus Böcker beskriver den utmaning det nya jobbet innebar som ”spännande”. Han upptäckte snabbt att svenskar och asiater är väldigt lika och att det var lätt att vara chef i Singapore.
"Vi har samma koncensustänk. Det är mycket lättare att vara svensk chef här än att vara svensk chef i exempelvis USA. Det är lättare att vara chef över människor som vill göra rätt, än över människor som inte vill göra fel. I USA är människor rädda för att göra fel. I Singapore tar man ansvar för sina konsekvenser och är självgående samtidigt som man har respekt för sin chef.”
Synen på Singapores ekonomiska utveckling är mycket positiv.
"45 procent av volymen som omsätts på Singaporebörsen utgörs av privata investerare. Det finns tre miljoner potentiella privata investerare i Singapore, bara 8 procent är aktiva aktiehandlare idag men de står för halva börshandeln. I andra delar av världen, exempelvis Hongkong är 25 procent aktiva privat investerare så det finns potential."
Singapore har haft en imponerande ekonomisk framfart de senaste 50 åren, det har hänt mycket sedan landet blev självständigt 1965. Det var då ett fattigt land utan exploaterbara naturresurser som hade de ekonomiska oddsen emot sig.
"Bara drygt 6 timmars flygresa från Singapore når du hälften av jordens befolkning. 500 miljoner av dem är medelklass. För tio år sedan bestod medelklassen av 250 miljoner människor, alltså en dubblering samtidigt som folkmängden varit ungefär densamma".
De närmaste tio åren kommer det att behövas 8 000 miljarder dollar bara för att bygga infrastruktur i Asien inom fyra delsegment, exempelvis vatten och energi.
"Vi har aldrig haft en sådan utmaning att skaffa kapital tidigare. Men om medelklassen inte växer i den takt man tror så kommer också bli problem och oroligt i Asien."
Det är enorma belopp som ska finansieras av regeringar och med hjälp av privata investeringar. Böcker bedömer att 60 procent av finansieringen kommer att komma från regeringarna och resten från privata satsningar.
"Det här betyder att vi kommer att se en annan typ av obligationsmarknad och notering av bolag på börserna i Asien. Nyemissioner av obligationer och företagsobligationer har ökat rejält de senaste tio åren och kommer att fortsätta öka i samma takt närmaste tio åren. De passar många asiatiska investerare som inte vill ha stora svängningar."
Förutom trygga obligationer har rena fastighetsinvesteringar dominerat i Asien under en längre tid, men nu har det blivit för dyrt. Istället får allt fler upp ögonen för reits, Real Estate Investment Trades som är en typ av preferensaktie med fokus på utdelning.
Reits handlas mycket i Singapore och även i övriga Asien. På Singaporebörsen kan man handla med reits från länder över hela Asien och här finns också fyra-fem europeiska.
"Det här är ett intressant värdepapper för investerare. Det handlar om tillgångar, främst fastigheter, med stabila kassaflöden där merparten av kassaflödet delas ut, så att man kan få en direktavkastning på 6-8 procent. Genom att investera i Reits får man som investerare ta del av både värdetillväxten och hela kassaflödet", berättar Magnus Böcker.
I framtiden ser Böcker en utveckling där hans börsmonopol faller. Det är något han till och med välkomnar eftersom konkurrens från fler börser kan väntas leda till att marknaden utvecklas snabbare. En annan förbättringsåtgärd han ser för småspararna är att minska dagens börspost på 1000 aktier i två steg, först till 100 och sedan till en.
"Idag innebär de stora börsposterna att många aktiesparare handlar i aktier som har låg nominell kurs."
Efter vårt möte passerar vi en av hotellets barer och ser en Singapore Sling blandas ihop över bardisken. Den kända drinken bestående av gin, körsbärslikör och Benedictine, har sitt ursprung på just det här hotellet och jag kan inte låta bli att ställa frågan om Magnus Böcker tycker om den klassiska drinken.
"Har du smakat en själv? I sådana fall förstår du att jag inte tycker om den", skrattar han.
Inte långt efter vår intervju börjar adrenalinet stiga i de indiska kvarteren, långt från Raffles hotellbar. När bittra och underbetalda gästarbetare sätter polisbilar i brand så visar de att Singapores utmaningar är större än att bara hantera en växande medelklass.
Det här är den sista artikeln från Placeras reportageresa i Asien. Här hittar du övriga artiklar från resan.
