Man kan likna Europa vid en mycket sjuk patient och finansmarknaden vid anhöriga och alla dem som har intresse av att patienten överlever eftersom de har lånat ut pengar till denna, eller investerat i patientens företag. Där har vi en bild av Europa och finansmarknaderna just nu.
Patienten ligger i svår feber medan läkarna, som är ganska många, har helt olika åsikter om vilken behandling som ska sättas in. Läkarna kan inte ens enas om vad som förorsakat sjukdomen. Dock har ett par ledande paradigm etablerats som gör anspråk på att vara den sanna sjukdomsförklaringen. Med varje förklaring kommer en vidhängande ordination.
Alla är överens om att det är något fel med patientens förmåga att tillgodogöra sig näring. Men de två huvudfalangerna står rakt emot varandra. Några anser att patienten måste svältas ned genom åderlåtning eftersom övervikt har satt kroppens näringsfunktioner ur spel. (Patienten har i själva verket nästan ätit ihjäl sig, frågan som avgör behandlingsform är varför patienten nästan ätit ihjäl sig, och vem som tillät det.)
De andra anser att patinentens kropp vant sig vid stort näringsflöde och att droppsonden måste sättas på max, mer näring nu, annars dör patienten av uttorkning. Eventuellt kan de tänka sig att amputera någon kroppsdel för att näringen ska ge desto bättre resultat på kvarvarande vävnad.
Intressenterna runt patienten våndas. Några kan komma bort från situationen genom att sälja sina fordringar på patienten till någon som av outgrundlig anledning vill ta en jätterisk. Men de flesta är alltför insyltade för att komma loss. De bråkar sinsemellan om vilken läkare de tycker har rätt.
Intressenterna är för det första beroende av att patienten överlever, annars förfaller alla fordringar och blir värdelösa. En verklig tillfriskning ligger så långt borta att alla slutat tänka i de banorna. I det läget sätter investerarna alla sina förhoppningar till nya behandlingar, så de kan somna i förvissning om att fordringarna finns kvar även imorgon. Och när läkarna lyckas nå enighet om en ny medicin ökar förhoppningarna.
Läkarfalangen som ordinerar maximal näringstillförsel har ett övertag i debatten. Och när någon kommer på ett nytt sätt att öka kapaciteten i droppsonden, då jublar intressenterna.
Ett problem är att näringslösningen är en bristvara. Det senaste tricket en läkare kommit på är att ta näring från en del av patientens kropp och tillföra den till en annan del. Som genom trolleri skapas därmed ny näring ur tomma intet.
Samma behandling har utförts sedan ett par år på en annan patient som heter USA. Erfarenheterna visar att behandlingen förvisso håller patienten vid liv, möjligen med tendenser till tillfrisknande, men att det bildas felplacerade näringsbubblor i vävnaden som kommer att ta årtionden att i ett någorlunda friskt tillstånd motionera bort.
De livsuppehållande åtgärderna förlänger alltså patientens framtida konvalescens högst väsentligt. Men vad gör man?
I mitt huvud ger den här liknelsen en konkret bild när jag försöker förstå vad som händer i Europakrisen just nu. ECB-chefen Mario Draghis tal om att göra vad som krävs (köpa spanska och italienska statsboligationer) för att rädda euron låter i mina öron som att ta näring ur en del av patientens kropp och tillföra den i en annan del. Rundgång.
Men även om behandlingen kliniskt sett är verkningslös bidrar den till en bättre stämning i sjuksalen. Och möjligen kan det vara så att patienten påverkas i läkande riktning av att ha lite gladare anhöriga omkring sig. De kan ingjuta lite hederlig livsvilja i patienten.
De anhöriga, intressenterna, är alltså inte bara intressenter utan en del av sjukdomen och dess behandling. Så även om Draghis behandling inte hjälper patienten direkt kan den ändå vara lämplig eftersom effekten kan bli positiv indirekt.
Att intressenterna har tillåtits bli för många och för giriga är ett annat problem, men vi har inte tid att köra bort dem just nu. Som det nu är måste de hållas på gott humör. Följdeffekterna av näringschocken får vi ta tag i när patienten åtminstone kan sätta sig upp på sängkanten, påhejad av intressenterna.
