Det är i en undersökning från Nordea som ett urval svenskar har fått svara på frågan om vad som är det största hotet mot den egna ekonomin. Där svarar männen att arbetslöshet är det största hotet. Kvinnor svarar i högre utsträckning att det vore värre om partnern blev arbetslös, än om hon själv blev det.
Utifrån detta kan man konstatera att det fortfarande finns en syn på mannen som familjeförsörjaren och som den som har huvudansvaret för ekonomin. Att den här synen kvarstår 2012 beror på ett flertal saker:
En av dem är att det inte sällan är mannen som har det rent administrativa ekonomiska ansvaret för familjeekonomin. Det har i undersökningar framkommit att det är mannen i familjen som förhandlar om bolånet, som placerar pensionen åt både mannen och kvinnan, som har hand om hushållets alla försäkringar och som sköter alla större inköp.
Varför det är så här är snarare ett ämne för en avhandling i genusvetenskap än en krönika på placera.nu. Men vi kan konstatera att den partner i ett förhållande som aldrig behöver, kan, får eller vill ta ansvar för de ekonomiska besluten i hushållet ju aldrig får anledning att skaffa sig de kunskaper som behövs. Och det hela blir till en ond cirkel.
Men en annan, mer trolig, förklaring till att synen på mannen som ekonomiskt överhuvud kvarstår är att löneskillnader mellan män och kvinnor fortfarande består. Om den i ett förhållande som tjänar 35 000 i månaden blir arbetslös är det förstås en större förlust för familjens ekonomi än om den som tjänar 25 000 blir det.
I en krönika måste man tillåta sig att generalisera. Stora framsteg görs hela tiden inom jämställdhetsområdet och män är i allt större utsträckning hemma med sina barn idag. I många familjer är det mannen som jobbar deltid när barnen är små. Men det går inte att blunda för att det fortfarande oftast är kvinnan som är hemma mest.
Det här får inte bara konsekvenser för idag eller imorgon. Den kvinna som arbetar deltid och som har en lägre lön får en lägre pension. Kvinnans pension är i genomsnitt bara drygt 74 procent av mannens, enligt tjänstepensionsbolaget PTK.
Det här behöver inte ha någon betydelse alls om mannen och kvinnan fortsätter att leva ihop och ha gemensam ekonomi livet ut. Men om något händer på vägen, så står kvinnan där ensam med sin låga pension efter ett yrkesliv av deltidsarbete.
Som tur är finns det lösningar på problemet. En är att i premiepensionen överföra pensionsrätter till partnern. Det betyder att den som arbetar heltid och tjänar mer kan föra över en del av rätterna till den som varit hemma med barn och jobbat deltid under flera år. Dessa pensionsrätter kan bli avgörande för hur livet blir som pensionär.
Dessvärre är det inte gratis. Den som tar emot 100 kronor i överförda pensionsrätter får bara 92 kronor, eftersom 98 procent av dem som tar emot överförd pension är kvinnor och de antas leva längre. För kvinnor sprids pensionen därmed ut på fler år, och därför får kvinnan inte hundra procent av mannens överförda pension.
Det kan därför vara bättre att gemensamt pensionsspara privat till den av er som har lägre inkomst och som jobbat deltid eller varit hemma med barnen under långa perioder. Tänk på att ett sådant privat sparande bör vara utformat som enskild egendom och finnas nedtecknat i ett äktenskapsförord, så att det står klart vem som ska ha kapitalet vid en eventuell skilsmässa.
Och kanske är det en idé att båda parter i ett förhållande sätter sin in i alla delar av familjens privatekonomi. Åtminstone kan det vara bra att ägna sitt eget pensionskapital någon timme emellanåt.
