Vilka typer av fonder finns det?

Fonder tillhör olika kategorier beroende på vilka tillgångar som fonden investerar i. Det finns bland annat aktiefonder, räntefonder, blandfonder, hedgefonder, indexfonder och fond-i-fonder. Utöver det finns det även fonder som placerar i speciella branscher, marknader och regioner.

Utöver att fonder kategoriseras efter vilka typer av värdepapper som de investerar i, så kategoriseras de också efter vilka marknader som fondförvaltarna investerar i. Exempelvis finns det fonder som enbart placerar i Nordamerika, bara på tillväxtmarknader eller en kombination av flera marknader. Det finns också fonder som enbart placerar i utvalda branscher och de fonderna får då en tydlig inriktning. Det finns många möjliga kombinationer av dessa kategorier vilket gör möjligheterna för en sparare väldigt stora. Det finns till exempel fonder som bara investerar i nordiska IT-bolag, endast i tyska småbolag, eller kanske enbart investerar i affärsmodeller som fondbolaget anser vara etiska.

Nya kombinationer mellan marknad och sektor dyker upp hela tiden och utvecklingen av nya fonder går fort framåt. Hos fondratinginstitutet Morningstar finns det 3049 fonder spritt över 23 olika huvudkategorier*. Morningstar har även en djupare kategoriseringsnivå där det finns över 300 olika kategorier. Detta visar att det finns stora möjligheter för spararna att investera på många olika marknader.

Aktiefonder placerar, precis som det låter, i aktier. Avkastningen är därför i huvudsak beroende av de underliggande aktiernas utveckling. Aktiefonder kan ha olika inriktning och investera i olika branscher och regioner. Beroende på vilken inriktning fonden har kan fondförvaltaren välja att placera både i Sverige och utomlands, i både etablerade och stabila marknader eller i mer osäkra tillväxtmarknader. Allt detta påverkar hur hög risk fonden får. En aktiefond som placerar i branscher och marknader som svänger mycket beroende på världsekonomin och valutarörelser, så som tillväxtmarknader, får också högre risk.

Aktiefonder är det vanligaste fondalternativet bland svenska sparare. Eftersom det finns väldigt många inriktningar och strategier har sparare stora valmöjligheter när de ska välja en fond att investera i.

Aktiefonder har generellt sett en högre risk än blandfonder och räntefonder, vilket även ger en högre förväntad avkastning. 

De populäraste aktiefonderna bland våra kunder

För fondfaktablad och fullständig historik, klicka på respektive fondnamn i listan.

En räntefond placerar i räntebärande värdepapper, så som statsskuldväxlar, bostads-, kommun- och statsobligationer. Räntefonder har generellt lägre risk än till exempel aktiefonder. Räntefonder delas in i olika kategorier baserat på vilka typer av räntepapper som fonderna placerar i, exempelvis finns det korta räntefonder, långa räntefonder, företagsobligationsfonder och realräntefonder.

De populäraste räntefonderna bland våra kunder

För fondfaktablad och fullständig historik, klicka på respektive fondnamn i listan.

Skillnaden på korta och långa räntefonder är löptiderna på de räntebärande värdepapper som fonderna äger. Löptiden är ett mått på hur lång tid som lånet på det räntebärande värdepappret löper, det vill säga när lånet ska betalas tillbaka till utlånaren. Korta räntefonder placerar i räntebärande värdepapper med löptid på kortare än ett år och långa räntefonder har innehav med löptider på längre än ett år.

Korta räntefonder har generellt sett en lägre risk än långa räntefonder, blandfonder och aktiefonder och blandfonder.

Långräntefonder är den bredaste kategorin räntefonder eftersom det finns stora skillnader i risk och förväntad avkastning hos de olika värdepapperstyperna som fonderna investerar i. Vissa fonder har till exempel som krav att endast investera i statsobligationer eller i företagsobligationer från de allra största och mest stabila bolagen, medan andra placerar i obligationer från mindre kreditvärdiga bolag. De sistnämnda ger då givetvis en högre risk och även en högre ränta. Investerare vill ha betalt för den risk som de tar, och därför kommer bolag med högre risk att få betala en högre ränta på sina lån och obligationer.

Eftersom långa räntefonder har innehav med längre löptid så måste förvaltarna av långa räntefonder ha ett längre perspektiv. Ju längre löptid ett räntebärande värdepapper har, desto fler eventuella händelser på vägen måste man ta hänsyn till. Därför har långa räntefonder en högre risk än korta räntefonder.

Långa räntefonder har generellt sett en lägre risk än aktiefonder och blandfonder, men en högre risk än korta räntefonder.

Företagsobligationsfonder placerar i, som namnet beskriver, obligationer som är utgivna av företag. Här har fonderna olika inriktning mot olika riskfyllda företagsobligationer vilket gör att fonderna kommer att få olika hög avkastning. När man placerar i företagsobligationsfonder är det viktigt att titta på vad det är för typ av företagsobligationer som fonden placerar i. Är det bara i stora stabila bolag eller är det i väldigt små bolag? Skillnaden i risk och avkastning kan vara stor. Större, stabila bolag förknippas med lägre risk medan små, osäkra bolag ses som mer riskfyllda. Detta påverkar hela fondens risk.

Realräntefonder kallas fonder som placerar i obligationer som ger en fast ränta över inflationen. När räntan sätts på en vanlig obligation så sätts den i procenttal, precis som ett bostadslån, till exempel 4 % per år. När räntan sätts på en realränteobligation så sätts den i ett procenttal plus inflation, till exempel 3 % + inflation. Det innebär att inflationen inte kommer att påverka obligationens avkastning vilket ger ett skydd för obligationsägaren. Inflationen låg i snitt på 1,3 % per år mellan år 2000 och 2014*.

Blandfonder är fonder som placerar i både aktier och räntebärande värdepapper. Fördelningen mellan fondens aktieinnehav och ränteinnehav varierar mellan olika fonder samt över tid. En blandfond som har en högre andel aktier har en högre risk och därför större möjlighet till avkastning. Fördelningen mellan innehaven är oftast angivet i fondens beskrivning och i ett spann, till exempel att fonden ska ha minst 25 % investerat i aktier och 25 % i räntebärande värdepapper. På det sättet får förvaltaren en flexibilitet att välja mer aktier eller mer räntebärande värdepapper och på så sätt påverka risk och förväntad avkastning när hans eller hennes marknadssyn förändras.

Blandfonder har generellt sett en lägre risk än aktiefonder men en högre risk än räntefonder.

De populäraste blandfonderna hos våra kunder

Nr. Värdepapper Ägare 1 år %
1. Avanza +BlackRock 4578 1,72
2. KPA Etisk Blandfond 2 2414 7,64
3. AMF Balansfond 13226 9,41
4. Lannebo Mixfond 2327 9,32
5. Avanza 75 18623 10,25
6. Swedbank Robur Access Mix 5291 7,93
7. Carnegie Strategifond 3885 13,00
8. Sensor Sverige Select 2569 9,75
9. Avanza 50 2812 6,67
10. Avanza +SKAGEN 6949 10,68
För fondfaktablad och fullständig historik, klicka på respektive fondnamn i listan.

En indexfond följer, precis som det låter, ett index. Ett index är ett jämförelsetal som beskriver hur någonting utvecklas, till exempel aktiemarknaden. Fonden investerar i aktier som ingår i ett visst index, samt avspeglar dess storlek i indexet. För att fonden ska kunna ”följa” ett index behöver därför innehavet vara en exakt spegel av själva indexet.

Om en indexfond följer till exempel OMX Stockholm 30, vilket är det vanligaste aktieindexet i Sverige som återspeglar avkastningen från de 30 mest handlade aktierna på Stockholmsbörsen, så innebär det att fonden består av just dessa 30 bolag. Det innebär att om Hennes & Mauritz utgör tio procent av OMXS30 kommer fonden bestå av tio procent Hennes & Mauritz-aktier eftersom fonden även speglar viktningen i indexet.

En förvaltare av en indexfond har därför inte i uppdrag att hitta köpvärda aktier utan helt enkelt följer index. Därför har indexfonder i större utsträckning en lägre förvaltningskostnad eftersom fonden inte är lika komplicerad att sköta som andra fondtyper.

De populäraste indexfonderna bland våra kunder

För fondfaktablad och fullständig historik, klicka på respektive fondnamn i listan.
Lista per 2016-04-01. Presenteras i fallande ordning. Visar indexfonderna med flest antal ägare hos oss.

Hedge är engelska och betyder häck. Att hedga innebär att man försöker skydda sig genom att ”sätta upp en häck” runt sin portfölj eller sitt sparande. Det är en placeringsstrategi som har för avsikt att minska eller eliminera risken att förlora pengar vid stora marknadsrörelser och därigenom försöka nå en avkastning oavsett om marknaden går upp eller ner.

En hedgefond har inte en lika självklar definition som aktie-, ränte- eller indexfonder, eftersom variationerna mellan fondernas inriktningar är stora. I Sverige klassificeras en hegdefond som en så kallad specialfond, vilket innebär att den har mycket friare placeringsregler eftersom förvaltaren kan placera i fler typer av tillgångar och använda i stort sett vilka investeringsstrategier som helst. Avkastningen påverkas till stor del av hur skicklig förvaltaren är, vilket skiljer sig från övriga typer av fonder där avkastningen till stor del kommer från marknadens utveckling. Tanken med hedgefonder är att fondsparare ska kunna få avkastning oavsett om marknaderna går upp eller ner.

Många andra fondtyper har avkastningsmål mot ett index, det vill säga att fondens innehav ska utvecklas bättre än de aktier som ingår i indexet. Ett vanligt index att jämföra avkastningen mot är OMX Stockholm 30. Om OMXS30 går ner så anses det ha gått bra för fonderna om de har minskat mindre än sitt jämförelseindex, de behöver alltså inte vara bättre än index. En hedgefond har istället ofta en målsättning om att aldrig minska i värde, oavsett hur marknaden utvecklas och det är en stor anledning till varför de kallas just för hedgefonder.

De populäraste hedgefonderna hos våra kunder

En fond-i-fond (FiF) investerar i andra fonder istället för direkt i värdepapper. I och med att fonden investerar i andra fonder kan detta skapa en stabilare risknivå genom att man blandar olika sorters fonder och snabbt får en bred riskspridning. En FiF-förvaltare behöver inte välja specifika aktier att investera i utan letar istället efter duktiga fondförvaltare. Nackdelen med en FiF är att avgiften för andelsägaren att köpa en FiF istället för att själv investera direkt i fonderna brukar bli högre eftersom det ofta finns en förvaltningsavgift i FiF:en samt även i de underliggande fonderna.

Varför ska man då välja en FiF?
Jo, det är ett enkelt sätt att få professionell hjälp med att välja bra fonder eftersom FiF-förvaltaren aktivt letar efter andra duktiga förvaltare vars fonder går bra. Utöver detta behöver man inte heller aktivt byta fördelning i sin portfölj om man önskar ha en viss riskprofil i sitt sparande, det sköter FiF-förvaltaren.

* Per 2015-04-15.
** Källa: SCB
Att spara i fonder innebär alltid en risk. Fonden kan såväl minska som öka i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta beloppet. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.
Bolag som lyfts fram i exempel är inte utvalda av någon speciell anledning.